365:e dagen. Sista dagen

av sista året av min flyende ungdom.
 
Och jag har lyckats med föresatsen att skriva något på bloggen varje dag. Detta ska givetvis min gamle kamrat särskilt imponeras av, han som inspirerade mig till detta årsprojekt.
 
Under året har jag märkt att antalet besökare på bloggen sakta stigit. Vad kan det bero på? Under detta bloggår har - enligt min egen ringa mening - åtskilliga bloggposter varit lätt oförargliga redogörelser för, och kåserier över enkla vardagligheter. Inte som oftare förr: antingen kommentar till och undervisning om kyrkliga och kristna angelägenheter å ena sidan eller härliga MC-turer å den andra.
 
Men kära läsarna har alltså varit mer än trogna. Ska jag tolka det så att folk numera mest vill bli underhållna med oengagerande likgiltighet-  något man lätt tror när man läser TV-tablåerna?
 
Tänk om det är likadant när folk lyssnar till predikningar? Vill mest bli förströdda och underhållna en stund, men inte på allvar utmanade?
 
Var och en kan ju ställa sig frågan (flera frågor):
 
- när fick jag senast i predikan verklig ny insikt i det andliga eller tydlig ny kunskap?
 
- när blev jag senast av predikan så avslöjad i mitt hittillsvarande liv (i stort eller smått) att jag insåg att här behövs verklig bättring (=sinnesändring - i praktiken ofta bikt/syndabekännelse) 
 
- när blev jag senast pga en predikan så utmanad att det ledde till verklig förändring i mitt livs prioriteringar, relationer till familj/vänner/medmänniskor eller rutiner för det personliga kristenlivet osv?
 

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Jag delar upplevelsen med min hustru att man under predikan tycker: det här ska jag komma ihåg - men under kyrkkaffet är det som bortblåst. Man får hoppas att spår lämnats i det undermedvetna... ;-)

Svar: I gammalkyrklig tradition lär man varit tveksam till kyrkkaffe just av det skäl du nämner: mycket allvar och eftertanke "pratas bort" under kyrkkaffet.
Torbjörn Lindahl

2023-10-10 @ 15:39:29
Postat av: Maria

Jo, men i söndags. Att hos Gud finns resurser att hjälpa och att man inte ska ge upp när man drabbas av motgångar. Det finns hopp! Låter som nåt man hört tusen gånger men jag fattade det bättre denna gång. Och GISSA VILKEN KYRKA JAG BESÖKTE för första gången i söndags när jag var ledig?

Svar: Jag vet nu vilken kyrka du var i. Träffade Mats vid vår veckobastu 😀
Torbjörn Lindahl

2023-10-10 @ 20:26:17
Postat av: Håkan

Torbjörn!

Ett stort grattis på din födelsedag! Måtte Gud också vara med dig fortsättningsvis.

Svar: Stort tack!
Torbjörn Lindahl

2023-10-11 @ 14:30:33
URL: http://hakansunnliden.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0