Torbjörn Lindahl

Och kyrkoåret närmar sig sitt slut. 67 deltagare i högmässan, inkl en gästande kör om ca 17 från Kågedalen. Grundlig och innehållsrik predikan - som alltid när Mats predikar. Lite inledande ord om hur sällan denna söndag får firas - kräver 1) att påsken är tidig, 2) att första sönd i advent är sen och 3) att söndagen inte kolliderar med allhelgonahelgen. Sist det hände var sju år sedan fick vi lära oss.

 

Sen lite om Herrens bön Fader vår (Vår Fader). Fader är inte en mänsklig benämning på Gud utan är ett namn som introduceras av Jesus.

 

Och sen om fjärde bönen i Fader vår (enligt Luthers numrering i katekesen) förlåt oss våra skulder såsom och vi förlåta dem oss skyldiga äro (nya översättningen: förlåt oss våra skulder liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss). Det är ju just den delen av hela bönen som är anledningen till att Fader vår är predikotext på den söndag som getts temat förlåtelse utan gräns.

 

Nästa söndag, Söndagen före domssöndagen är det min tur predika upplyste Mats om innan han inbjöd till kyrkkaffet.

 

Min tvillingbror från Umeå dök också upp vid högmässan då han kommit till Luleå för att hans hustru (ordf i Frimodig kyrka i Luleå stift) skulle till ett Fk-möte i Kalix. Då Mats var upptagen em fick brodern sedan följa mig på den promenad vi brukar kalla söndagsrundan. Middag sedan innan svägerskan kom från Kalix och hann få lite kaffe innan de styrde mot Umeå.