Ny dygnsrytm
har jag börjat få nu sedan jag slutat med dagligt bloggande. Tidigare ville jag ju uppfylla det självpåtagna målet ett blogginlägg per dygn. Eftersom jag alltid varit en som jobbat med paniken som inspirationskälla så har inläggen ofta publicerats sent, framåt midnatt. Ibland t o m efter midnatt och ännu mer ibland att jag publicerat början av inlägget före tolvslaget och sen skrivit färdigt (formellt: gjort ändringar långt in på småtimmarna).
Men nu behövs dylikt inte längre, alltså kan jag lägga mig i s k vettig tid och därmed även vakna i likaledes vettig tid - hur vettigt det nu är för en pensionär att vakna kl sju!?
Alltså hinner man i lugn och ro med både frukost, tidningen och morgonbön innan lunchtid närmar sig. Av goda vänner i Uppsala fick jag även rådet försöka hänga med i Hemmagympa med Sofia varje vardag kl 10. Någon gång tidigare har jag väl gluttat på programmet utan aktivt deltagande. Men nu några gånger har jag försökt hänga med. Då uppstår tvenne problem:
1. Om jag befinner mig för långt från dynan med teleslinga jag har i TV-fåtöljen hör jag inget. Att försöka höra TV: n utan hörslinga - även med hörapparater på - kräver en volyminställning på över 50, vilket skulle få t o m grannarna tre våningar över mig undra om huset håller på att rasa. (Simon hör utan vidare allt han vill från TV:n med volymen på högst 5 eller 6.
Alltså måste jag utföra alla rörelser stående precis intill fåtöljen eller liggande (i förekommande fall) med huvudet nästan under fåtöljen. Men skam den som ger sig. Till verket.
2. Men då uppstår nästa problem: att hänga med i tempot. Rena pensionärstempot har jag tidigare tänkt när jag slötittat. Men det var lättare sagt än gjort visar det sig. Ibland lägger hon sig ner för viss rörelse, sen sätter hon sig plötsligt å stol och säger att dessa benrörelser lika gärna kan utföras sittande. På stol med karmstöd visar det sig så man kan ta stöd med händerna! Något jag är i avsaknad av om jag inte tar in en kall översnöad trädgårdsstol från altanen. Sen lutar hon sig mot väggen i någon rörelse. Inte lätt för mig som helt saknar åtkomliga fria väggytor. Bokhyllor överallt. Dessutom måste man ju kunna se TV:n samtidigt vilket tar bort alternativet gå ut i hallen eller till andra änden av vardagsrummet.
Alltså återstår bara att försöka inta rätt utgångsposition för nästa rörelse. När jag lyckats med det är den övningen nästan redan slut och jag hinner möjligen några få repetitioner innan den utsatta tiden på 40 sekunder är över. Sen blir nästa övning att inta rätt utgångsposition - liggande, stående, sittande eller knästående för följande rörelse.
Men är det pensionärsgympa så är det!😊
Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte
Lite igenkännande med mina fysioterapiövningar jag gör hemma, med avbrott för tisdagens vattengympa. Men i båda fall individuellt program med av mig själv bestämd fart.
Sedan ett tips till både dig och Stig; Om det går ställ in "fyllefiltret" reCAPTCHA enklare, mindre ihärdiga bloggkommentatorer än undertecknad har nog redan gett upp...
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Thorsten Schütte
Det jag syftar på är att när man skickat iväg en kommentar måste man visa att man är en människa genom att välja ut bilder och det brukar vara ett par omgångar, men de sista veckorna har det blivit allt mera krävande och långdraget. Jag har ingen blogg själv och vet inte hur man justerar detta.
Svar:
Torbjörn Lindahl
Postat av: Den omnämnde kamraten
Aha! Ska jag misstänka att du fastnat i ett ”fyllefilter” - ett annat ord för alkolås?
Trackback
