216:e dagen. Mot Uppsala igen
söderifrån denna gång.
Fortsatt arbete i Kyrklig Samlings samarbetsråd. Vad har rörelsen för kallelse i vår tid? Har läget i kyrka och samhälle förändrats så mycket sedan 1960 att hela grunden för Kyrklig Samlings existens upphört? Inga beslut om nedläggning togs även om tanken funnits. Men viss ny verksamhet diskuterades.
För min egen del närmar sig nog dagen då jag får lämna samarbetsrådet. Att sitta tyst och lyssna på kunniga föreläsare går ännu bra, men att hänga med i och fr a delta i de efterföljande samtalen blir allt värre. Inte bara pga hörselproblem utan helt enkelt för att jag mentalt inte orkar. Kanske får jag göra något slags förändring i samband med att jag fyller 70?
En sak har dock varit värdefull för mig under åren, då jag blivit bekant med organisationens kassör, revisorn Hans. Då vi fått ett vänskapligt förtroende för varandra vågade jag för många år sedan erkänna för honom hur lite jag begriper av ekonomisk redovisning. Det var nog apropå att jag under min första mandatperiod i kyrkomötet blev placerad i budgetutskottet. (Enligt tidigare praxis i POSK - varur Frimodig kyrka kom - fick de ledamöter som var äldst i tjänst (ej i levnadsår) välja utskott först. Alltså fick jag det "tråkiga" budgetutskottet som ingen vill ha).
Sedan jag vågat yppa för Hans hur oerhört lite jag begriper har han tålmodigt under flera år vid luncher och middagar undervisat mig om termer som jag mött åtskilliga gånger i föreningsårsmöten och även i församlingsbokslut, dock utan att våga fråga eftersom jag trott mig vara den ende som inget begriper. (Senare har jag insett att de flesta kyrkopolitiker inte heller begriper.)
Men nu har jag äntligen lärt mig - dvs så att jag med egna ord kande förklara för min lärare - vad det är för skillnad mellan en resultaträkning och en balansräkning.
Kanske får jag till min gamle kamrats stora glädje tacka socialdemokraterna för detta. För om dom inte drivit igenom beslutet om kvinnors tillträde till prästämbetet med åtföljande första vigningar av kvinnor till präster 1960 så hade troligen inte Kyrklig Samling bildats och jag inte kommit med I dess samarbetsråd och lärt känna Hans och därmed i stället riskerat gå i graven med min okunskap.
Jag tackar socialdemokraterna för något som hänt i kyrkan! Jag säger bara: undrens tid är inte förbi
Kommentarer
Trackback
