160:e dagen av sista året av min flyende ungdom.

Och som jag ofta säger när folk frågar hur jag mår: jag blir inte yngre. Nej, det blir jag inte.
 
Redan stroke för tre år sedan och bukspottkörtelinflammationen för knappt ett år sedan har ju gjort mig märkbart fysiskt svagare - och vingligare.  Att gå i trapp utan att hålla mig i ledstången är inte att tänka på. Inte heller att åka skidor platt på isen. Det är nästan största saknaden så här års. Att cykla går nog inte heller, knappast ens med trehjulig cykel. Vi får se när det blivit barmark.
 
Med förståndet upplever jag fortfarande att det är ok. Däremot börjar min mentala trötthet bli allt värre. Och min brist på initiativkraft allt större. Jag  idsint' (som vi Ĺulebor säger!) längre engagera mig som förr i t ex div kyrkliga och andliga frågor.
 
Jag kanske snart får förvandla mig till gammal klok eremit som sitter i sin grotta och tar emot besökare som vill ta del av hans vishet.
 

Kommentarer
Postat av: Thorsten Schütte

Förstår dig bara alltför väl. Ska möta Parkinsonteamet på Neurologen i Västerås efter lunch, men nu blir det snart en tur med Norrlandsrullatorn på sjön, detta funkar fortfarande. Näste vecka i Sälen med familjen + anhang blir det markservice, sol och promenader när de andra är i backarna.

2023-03-21 @ 08:53:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0