156:e dagen. Sjukgymnastik
eller Fysioterapi - som det väl borde heta nu eftersom sjukgymnast numera heter fysioterspeut - var jag till idag på Stadsvikens hälsocentral (Obs! Inte vårdcentral).*
Jag gick där ca 10 ggr i okt-nov men i mitten av den senare månaden beslöt vi göra ett uppehåll fram tills nu. Mötet idag innebar mest ett samtal om vilka övningar jag också fortsättningsvis borde göra hemma. Jag visade honom även det övningsschema jag fick av tidigare fysioterspeut för flera år sedan.
- Flera av dom här övningarna är för lätta för dig nu.
Det har jag själv tyckt. Alltså får jag koncentrera mig på färre varav två tillagda av honom. Men bästa träningen - som jag alltså ska satsa mest på - är det som jag hittat på själv: gå upp och ner i närmaste trapphus och ta långa promenader.
För det senare kan jag ha sällskap av både Mats och Simon.
* men på de med pilar försedda skyltarna stod det sjukgymnastik inte fysioterapi!
Kommentarer
Postat av: Greta-Stina Engelbert
Trappgång är utmärkt övning, ack så jobbigt. Hjärtat slår och lungorna skriker. Men man gör det ändå. Bor på 3e våningen i ett niovånigars hus. Smyger ut i trapphuset ibland och hoppas att ingen ser mig, för att "trappa" upp mig till översta våningen. Glädjen när jag på 7 våningen inte måste stanna. De du. Ibland får man njuta av de små segrarna.
Trackback
