Torbjörn Lindahl

Besök på hjärtmottagningen på lasarettet om morgonen. For i god tid för att hålla tiden. Gick enligt order till centralkassan för att checka in och betala. Men då var det 25 min kvar till bokad tid och medicinmottagningen ligger precis i närheten.. Alltså hann jag gå och ta en kopp kaffe i fiket, vilket jag hoppat över på morgonen. Går sedan till medicinmottagningen och sätter mig i väntrummet några minuter före tid för EKG - och läkartid en kvart senare.

 

Efter en halvtimme kommer en vitklädd person och beklagar att hon är en kvart försenad. 

- Nej, trettio minuter sen, säger jag och tänker på tiden för EKG.

- Nej, jag är läkaren du skulle träffa för 15 min sedan. Kom med mig nu. EKG kan du göra sen.

 

Trevlig pratstund med trevlig läkare Och eftersom jag kallas till sjukhus "stup i kvarten" blir jag tvungen fråga varför jag kallats. Jag hade inte fått skriftlig kallelse utan bara telefonsamtal i fredags - tydligen en återbudstid.

- För att kolla upp att medicinen mot förmaksflimmer fungerar bra.

- Inga upplevda problem , sa jag.

- Och dina blodprover är bra, ser jag.

- Va! Jag har inte tagit några blodprover! 

 

??? från både läkaren och mig.

 

Fortsatt trevlig pratstund där läkaren konstaterade att jag borde kallats till ett återbesök i höstas efter bukspottkörtelinflammationen för knappt ett år sedan.

- Men det har tydligen blivit missat.

Hon tyckte också att jag återigen borde börja ta en av mina hjärtmediciner, vilken "sattes på paus" vid bukspottskörtelinflammationen förra året.

 

Redan när jag låg inne i maj förra året sa läkaren att han skickar remiss till min hälsocentral för uppföljning - kanske var det meningen att jag skulle återuppta den medicinen då? I vart fall har ingen sagt något om den. Nå, en dryg vecka efter remissens avsändande fick jag brev från en läkare på hälsocentralen som berättar att han mottagit remissen men då han sett att jag har en "pågående kontakt" på hjärtmottagningen på sjukhuset, skickar han remissen dit. Och där förblev den tydligen.

 

Eftersom läkaren idag var ytterst trevlig dristade jag mig också fråga om det som årligen kollades förr när jag hade "husläkare" på Björkskatans vårdcentral - blodfett och blodsocker - men som helt försvunnit sen jag vid flytten bytt hälsocentral och inte fått någon ny stabil läkarkontakt trots påstötning.

- Vi har för få distriktsläkare för att kunna ge en fast läkarkontakt. Man får höra av sig när det är nånting, var det svar jag fått.

 

En läkare jag känner från andra sammanhang som jobbar på min hälsocentral, sa, när jag beklagade detta att jag borde åtminstone ha kontakt med en diabetessköterska. Jag har försökt fixa det men lyckats ringa när den ena inte har telefontid och den andra semester.

 

Nå, nu tyckte den trevliga läkaren att vi borde ta prover och kolla det som inte kollats på åratal och samtidigt kolla varför hon idag i sin dator fått in svar "som såg bra ut" på prover jag skulle tagit idag trots att inte varit in på labbet....(?)

 

Alltså snabb gång från läkarrummet till labbet där det visade sig att dom blandat ihop mig med annan patient som också hette Lindahl. Tur att hans värden var bra, det hade ju inte varit så kul om jag oväntat fått veta att jag var döende. Att jag inte kallats in för EKG berodde enligt lika trevlig sköterska på att när dom sett i datorn att jag checkat in vid huvudentrén så gick dom efter några minuter och kollade i väntrummet, men fann mig inte - jag var ju i fiket med min kopp cappuccino i väntan på den bokade tiden.

- Vi brukar göra så från labbet att vi ropar in folk direkt dom checkat in - om vi är lediga. 

Men att titta in I väntrummet igen var tydligen för mycket.

- Tänk på det nästa gång, var hennes vänliga sluthälsning.

 

Det ska jag ta med mig men noterar att det aldrig tidigare under mitt snart 70-åriga liv hänt att man ropats in till labb eller läkare 20 min före bokad tid.

 

Men jag tar lika gärna med mig läkarens ord när hon insåg att saker missats, men att jag själv lyckats hålla en del i huvudet: