150:e dagen. Andakt I fastan

hade vi i Hertsökyrkan ikväll. Initiativet till dessa tre fredagsandakter kommer från Mats och mig. Vi har nämligen saknat dylika. Under "min tid" som distriktspräst hade vi alltid fasteandakter i lite olika varianter. Samma tradition hade Mats i Malmberget. 
 
Ikväll var det jag som ledde andakten och predikade, Mats var med som hjälpreda och moraliskt stöd. Nästa fredag blir det ombytta roller. Vi har bestämt psalmerna tillsammans för att undvika onödiga dubbleringar. Ikväll lite enklare psalmer eftersom vi saknade musiker. Nästa gång då vi har musiker med blir det lite svårare psalmer bl a den mycket fina Min själ du måste nu glömma... och om två veckor blir det korsvägsandakt då vi går runt I huset och stannar till i bön och meditation inför bilder med motiv från de olika stationerna på Jesu lidandes väg.
 
Tiden för andakterna är kl 18. Ikväll var vi dock inte så många. Vi kan mycket väl vara betydligt fler. Välkommen!
 

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

En teoretisk fråga…
Vad skulle hända om två pensionerade präster boende på vad vi i ungdomen kallade Kallkällan med anslag inbjöd till Fasteandakter i någon icke (längre) kyrklig lokal i området?

Svar: Ja, vad skulle hända då? Den tidigare källarkyrkolokalen - som ligger i hyreshus och inte I bostadsrättsdelan av Kallkällan - är sedan länge avvecklad och nu lägenhet.
Precis som småkyrkan på Gärdan och div 70-talsdistriktskyrkor i staden, så byggde de små gemenskaperna i praktiken på barnarbete och familjegudstjänster. Den lilla grupp föräldrar som kunde komma försvann ju i generation efter generation när barnen växte ur barngrupperna.

Oavsiktligt påminns jag om en artikel i SPT för årtionden sedan, rubriken ungefär "är familjegudstjänster ett bra sätt bygga församling?" Nu vara detta inte ämnet för din kommentar utan mina tankar utifrån "kyrklig lokal".

Det känns som om vi i svenska kyrkan missat chanser "i parti och minut" under många år pga brist på god strategi.

Den tanke jag anar bakom din fråga är ytterst angelägen och följer mig ständigt. Tyvärr är min - inte bara fysiska utan även mentala! - ork till dylika initiativ numera ytterst begränsad. Att "bara" hålla en predikan utan komplicerad liturgi (i hemvant sammanhang) har jag hittills tyckt mig klara, men igår blev jag orolig för den delen också.
Torbjörn Lindahl

2023-03-11 @ 08:42:37

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0