Torbjörn Lindahl

är programmet som lär ha gått igår. Jag är ingen absolut regelbunden tittare, men då och då har jag sett programmet och rätt ofta skrattat åt skämten som man ibland har svårt inte uppleva som rena inlägg i den dagsaktuella debatten. Som t ex för en tid sedan då man beskrev behandling av ungdomar (barn) med könsdysfori med oåterkalleliga hormonbehandlingar, utan att det funnits tillräckligt medicinskt underlag.

 

 Idag fick jag ett mail från god kristen vän som var mycket upprörd över fredagskvällens avsnitt där det skämtats om svenska kyrkan och dess ärkebiskopar och den påstådda vänstervridningen av kyrkan. Kontakta Svt:s klagomur var uppmaningen.

 

Alltså blev jag tvungen se programmet i svt play. Blev jag upprörd? Inte särskilt. Att skämta om svenska kyrkans förmenta öppenhet och samtidigt dess brist på engagerade medlemmar är ju något som vi präster gjort internt i årtionden. Svenska kyrkans famn är så vid att ingen känner sig omfamnad. Typ.

 

Är det då inte på gränsen till hädelse att skämta så mycket om biskopar och kyrkan? Tror inte det. Lite får man tåla. I jämförelse med sånt som många vänner bland de s k kv*nn*pr*stm*tst*nd*rn* fått uppleva under åren...så var svenska nyheter inte det värsta.

 

För mig personligen blir apparaten svenska kyrkan med dess biskopar, präster, anställda och förtroendevalda, i allt mindre utsträckning för varje år som går, ett äkta uttryck för Kristi kyrka i vårt land.