Torbjörn Lindahl

är på tapeten igen. Det ska visst bli förbjudet i Norge enligt regeringsförlag som kan kunde läsa om i Dagen.

 

Med det uttrycket brukar ju syftas på försök att med den kristna tron som grund och med dess livsyttringar - fr a bön och förbön - som redskap försöka nå en förändring i en människas sexuella orientering. 

 

Jag ska inte här i första hand diskutera om något sådant är möjligt när det gäller sexuell orientering utan bara själva uttrycket omvändelseterapi. Det är ju ett allmänt uttryck; en människa kommer till omvändelse (blir frälst  blir kristen, kommer till tro - you name it!) och denna nyvunna tro kan få någon förändrande terapeutisk funktion i den omvändes liv.

 

Jag undrar, vad är problemet? Har inte kristen tro i alla tider kunnat få sådana effekter? Aposteln Paulus är väl det tydligaste exemplet: förföljaren blev missionär och evangelieförkunnare. I mer modern tid har ju omvändelse till tro på Jesus kunnat vara en avgörande hjälp för människor i alkohol-, drog-, eller andra beroenden.

 

Nu invänder någon: jo, men i just detta sammanhang syftar det på vilja förändra någons sexuella orientering! Jaha, men säg det då och använd inte ett uttryck som i princip kan syfta på vad som helst.

 

språkpolis