Torbjörn Lindahl

Fick en förfrågan av SPT:s redaktör om jag kunde skriva något om Laestadius. Hans liv och teologi. Det förra kan jag väl något om men det senare? Jag har ju inte ens läst Dårhushjonet, hans teologiska verk. Om hans liv har jag nog skrivit två eller tre gånger. Senast faktiskt just i SPT för drygt 20 år sedan i samband med tvåhundraårsfirandet av hans födelse år 2000.

- Har jag inte gjort mitt, undrade jag.

- Tjugo år är en lång tid. Du kan bearbeta din gamla artikel en aning.

 

??!!

 

Vi beslöt koppla av genom att fara till Spelmansstämman på Friluftsmuseet Hägnan i Gammelstad. När vi satte oss vid ett ledigt bord för att fika vårt medhavda kaffe så låg på bänken en kvarglömd mobil. Den bevakar vi, tänkte vi. Efter en stund ringde den

- Torbjörn Lindahl i upphittad mobil, svarade jag. Och då jag kunde intyga att den fortfarande befann sig där vi fann den hörde jag en suck av lättnad och lovade att vi är kvar tills dom kommer. 

 

Av namnet att döma som syntes på displayen kunde den uppringande vara släkt med hockeyspelaren Linus Omark vilket bekräftades när de kom för att återfå telefonen.

 

När den saken var avklarad kunde vi röra på oss och gick till två hantverkare som gjorde ytterst vackra brödfat och korgar. Vi köpte först ett och gick. Ångrade oss och gick tillbaka och köpt ett till i annan storlek. Det tyckte tydligen en av de äldre gentlemännen var så imponerande att han gav oss ytterligare ett.

- Se här, årtalet 2014. Det här tycks jag ändå aldrig bli av med.

 

Väl hemma tog Simon fram sin nyckelharpa och fortsatte spelmansstämman i sin faders närvaro.