Torbjörn Lindahl

är det idag. Som ung betraktade man redan sjätte juni som nationaldagen trots att det bara var Svenska flaggans dag.  Men nu är det nationaldag också.

 

Vi firar den dag då Gustav Vasa blev kung. Själv har jag aldrig haft några särskilda känslor för honom. Hans insats för att fördriva det påvliga mörkret och föra den rätta (lutherska) tron fram i ljuset har jag aldrig begripit. Upplever honom mera som skaparen av statskyrkosystemet.

 

Att vi blev fria från Kalmarunionen har aldrig av mig upplevts som någon stor sak. Kanske var den det ändå. Vet ej. Jag menar, i skolan hade man ju läst om Sveriges historia under flera hundra år när till sist Kalmarunionen bildades. Den känns mera som en parentes i historien.

 

Just nu hör jag talman Andreas Norén på Tv:s sändning från firandet på Skansen. Han uttrycker att det äldre Sverige före Kalmarunionens tid knappast var en nation i senare mening, snarare en federation av landskap. Kanske det. Sen har jag även hört konungen tala. Till min glädje nämnde han den som jag alltid tyckt vara mycket viktigare för Sveriges historia, Olof Skötkonung. Sveriges förste döpte och kristne kung. Skälet till att han omnämndes var iofs för att få anledning nämna det för sin frihet kämpande ukrainska folket. Olof Skötkonungs dotter Ingegerd - som vördas som helgon inom den ortodoxa kyrkan under namnet Anna av Novgorod har sin viloplats i Sofiakatedralen i Kiev.