292:a dagen. "Delgivning inför HHN"
Jag har dock intryck av att många präster i 60-80-årsåldern som är emot detta i grunden drivs av en känslomässig lojalitet med den yttre kyrkoorganisationen. Den evangeliska teologin medger detta steg, om de som kallar utgör församlingen. Att lekmannaledda nattvardsfiranden i stort sett aldrig skett, trots den teoretiska möjligheten beror naturligtvis på att det i grund och botten inte är en god ordning. Det strider mot den apostoliska traditionen. den ordningen är dock just en god ordning, och inte ett gudomligt bud. Ni som är emot detta borde verka för att ordningar uppbygges och etableras som på sikt kan sammanföras med de traditionella istället för att bara säga nej och avråda från deltagande.
Jag ser det som något av en protesthandling, att man "tvingas" gå emot sin egen övertygelse. Med all respekt för de kval som lett fram till ett sådant beslut.
På frågan till en predikant om det fanns någon präst tillgänglig så var svaret att Harry är präst. Jag kanske avstår alla möten framöver. Vad blir nästa steg?
Alla ni som pratat i decennier om att ”stanna kvar” i Svenska kyrkan och verka för dess inre missionering, trots att det inte längre är en kristen kyrka, varför kan ni inte samverka med fria lutherska rörelser som vill avvisa villolärorna och istället reformera de rörelserna till att bli mer traditionella? Varför kan ni samverka med de som inte tror på Gud, men inte med de som tror på Gud? Det är helt klart en hund som ligger begraven här.
