Torbjörn Lindahl

ge några synpunkter på det i helgen timade stormötet, och lite förslag för framtiden.

 

1. Alltid roligt vara med. Att träffa kristna vänner är alltid en glädje.

 

2. Predikningarna ska jag inte bedöma, dels för att jag höll en av dem själv dels för att jag ytterst begränsat uppfattade dem jag försökte höra. Ibland hörde jag predikanten bättre, ibland tolken. Men då var det alltid den finsktalande jag hörde bättre! (Se nedan p.3). (Det blir att lyssna i efterhand på Youtube, Luleå fridsförbund).

 

3. Sektionen där slinga är utlagd för att människor med hörapparat ska kunna lyssna var placerad i en av sidosektionerna. Givetvis bör den vara placerad i mitten längst fram - där ändå ytterst få vill sätta sig. Den som hör dåligt har stor nytta av att se talaren och kunna läsa på läpparna! Kom ihåg det nästa gång!

 

4. När man har "sound-check" inför mötet ska man givetvis ha med en person med hörselnedsättning (och hörapparater) som hjälper till bedöma om ljudet är tillräckligt bra. (Jag kan vara frivillig gnällspik.)

 

5. Att ha stormöte i Arcushallen - predikningar och mat/kaffe i samma byggnad - är säkert praktiskt för arrangörerna, men ger inte riktigt samma stämning som tältmöte.

 

6. Jag ifrågasätter starkt att kaffeserveringen är öppen samtidigt som predikningar pågår - särskilt när det sker i samma byggnad. Risk att det bara skapar nonchalans; predikningar pågår i bakgrunden utan jag behöver bry mig när jag ägnar mig åt något mycket viktigare - som att dricka kaffe! Vissa gånger upplevde man att det nästan var lika många i cafédelen som i gudstjänstdelen av lokalen.

 

Förslag: minska något på antalet predikningar och förläng matpauserna så man kan förvänta sig att de flesta hinner med mat och kaffe utan att det inkräktar på predikotillfällena. Lite färre predikningar - där i praktiken alla förväntas deltaga - skulle sannolikt öka förväntningarna inför varje predikan och därmed förbönerna för talaren.

 

7. Sångkvällen i domkyrkan lördag kväll, deltog jag inte i. Har lyssnat i efterhand. Men ljudupptagningen av församlingssången var alltför dålig. Likväl en upplevelse få lyssna till riktig församlingssång i psalmer och sånger och få veta att det i svensk kristenhet fortfarande finns sammanhang där man med glädje kan sjunga annat än s k "lovsånger".

 

8. Vid lördagskvällens nattvardsgudstjänst räcker det med en predikan (skriftetal). Mässan tar nog lång tid.

 

9. Kortas mässan kan man kanske också stävja oskicket att folk går när dom själva kommunicerat. Sitt kvar och sjung! Gör nattvardsdistributionen till en (spontan?) sångkväll.

 

10. Vid söndagens hömässogudstjänst bör en präst predika. Jag vet visserligen att det finns de som anser att predikants predikan i de "kyrkliga" gudstjänsterna är det ultimata uttrycket för samarbete mellan kyrkan och väckelsen! Men man kan ju också se det så att prästs predikan i mässa och högmössogudstjänst som ordnas just för väckelsens skull också kan vara uttryck för samarbete!

 

11. Som sagt så ska jag vara försiktig att bedöma den andliga kvaliteten på mötet då jag uppfattade endast ringa del av predikningarna. Men mitt spontana intryck är att det är ytterst lite väckelse i "väckelsen" numera. Att någon predikant talar så att han blir känslomässigt berörd av sina egna ord förtar inte mitt intryck. Kanske återkommer jag då jag hunnit lyssna på fler predikningar.