92:a dagen. Idag
skulle Simon ha tagit en covidspruta. Vi tog bilen till Hertsö vårdcentral, som numera är vaccinationsplats, så kunde vi både på vägen dit och hem passa på att ta lite övningskörning. Men av vaccinationen blev intet. Dom hade slut på den sorts vaccin som ska ges åt "ungdomar" * i hans ålder (han fyller snart 30!)
Alltså välkomnades han tillbaka i morgon eftermiddag. Då aktuellt vaccin ska finnas på plats.
Alltså (2) fick vi lite oväntad ledig tid. Vad gjorde vi av den? For till närbelägna kyrkan - som är oss väl (!) bekant - och surrade (läs: störde!) personalen en stund och fick lite kaffe och sen for hem och hämtade två kassar med bortsorterade böcker och körde dom till Kupan. Alltid oerhört skön känsla när man får slänga något. Sen blev det ju mer övningskörning i den tätnande eftermiddagstrafiken. Inte heller fel.
I samtalet i kyrkan blev det nämnt att jag var distrktspräst där i 20 år. Och jag sa att hade jag en gång fått välja i vilken av stadens stadsdelar jag skulle vara distriktspräst under halva min prästtid så inte hade jag tagit Hertsön! Samma var det på 80-talet när jag efter flera adjunktsår i Nederluleå äntligen skull få bli distriktspräst så inte var Porsön mitt första val. Men i efterhand kan jag säga att dessa två uppgifter: distriktspräst i Porsön respektive Hertsön - som jag själv inte aktivt valt! - när jag ser tillbaka, på många sätt framstår som de mest välsignade.
* att kalla en 30-åring för ungdom är väl det osvikliga beviset på att jag är gubbe.
Kommentarer
Trackback
