85:e dagen. Roland Välivaara 1945-2022

En kär vän sedan 50 år tillbaka begravdes i dag i Överluleå kyrka med gravsättning på Skogskyrkogården och minnesstund i Mariakyrkan i Sävast, där Roland under några år varit distriktspräst.
 
Nog visste vi om varandra tidigare från lägerverksamhet i stiftet under min gymnasietid, men fr o m någon gång hösten 1972 började vi bli goda vänner på allvar. Han var då stiftskonsulent för ungdomsarbete och jag gjorde Diakonala året inom KGF i stiftet. Alltså träffades vi en del "i jobbet".
 
Med min helkyrkliga bakgrund var det något helt nytt möta den laestadianska fromhetens själavårdsarv som Roland hade i sin bakgrund.*
 
Det skulle ta mig hela natten att berätta allt som Roland betytt - för mig och för andra. Vid minnesstunden fick vi idag höra många exempel (Kolla den som vill även på Rolands minnnessida). Ett genomgående drag i vittnesbörden var Rolands förmåga att lyssna, att bry sig om, att ana när det fanns något mer bakom en människas ord och så försiktigt dra i tråden - och vips var där ett allvarligt samtal om personliga och andliga ting.
 
Biskopen em, Hans Stiglund, som förrättade begravningen tillsammans med prästen Stefan Aro, sa i griftetalet att "utan Roland hade jag inte stått här", dvs varken varit kristen eller präst. För mig som kanske hade en något gedignare kyrklig bakgrund än Hans är det troligt att jag blivit präst ändå, men min prästtjänst och min tro hade troligen varit betydligt tunnare.
 
Vila till uppståndelsens morgon!
 

 
* i ett blogginlägg Laestadianismen - min vandring, 28 april 2009, har jag delat mer om detta
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0