Torbjörn Lindahl

Den dag då vi i Hertsön alltid firar gudstjänst på kvällen. Det är nog från början mitt påhitt. Jag hade alltid sena mässsn i Örnäset och många ur Hertsöförsamlingen deltog även där. Alltså kunde man lika gärna fira Nyårsdagens mässa på aftonen så både präst och församling slapp oroa sig att råka sova över gudstjänsten.

 

Alltså beredde Mats och jag oss för bussresa från Delfingatan in mot stan. Bussen var över 5-6 min sen. Men när vi kom till Smedjegatan så stod Hertsöbussen där enligt plan.

- Bra, tänkte vi och hoppade direkt ur bussen och beredde oss på att snabbt gå den korta sträckan till framförvarande buss. Men nästan innan våra skosulor nuddat marken så började Hertsöbussen fara. 

- Det var till att vara precis med tidtabellen tänkte vi. Inte vänta ytterligare 15 sekunder.

- Kissnödigt, skulle man kallat dylikt beteende i min ex-hustrus familj.

 

Alltså stod vi där långa i ansiktet. Vänta på nästa buss mot Hertsön var inte ett alternativ, då skulle vi komma mer än en halvtimme för sent. Alltså siktade vi på Espresso House för kaffe - "dom har ju alltid öppet" (kl 22 alla dagar) - och lite värme i väntan på buss hem. Men döm om vår förvåning; när vi kom in hade hälften av borden upp- och nervända stolar.

- När stänger ni?

- Kl 18, blev svaret.

 

= ???!!

 

Återstod inget annat än att i kylan (måttlig!) vänta på nästa buss i riktning hemåt. På bussen konstaterade vi att vi likväl uppfyllt vår söndagsplikt,* vi hade ju den allvarliga intentionen gå i kyrkan men blev förhindrade av skäl utanför det vi kunde påverka.

 

Väl hemma kom Mats in till mig så jag fick återgälda nattens gästfrihet. Tillsammans med hemmaboende son sjöng vi också en nyårspsalm. Så blev det lite helgkänsla till slut.

 

 

* men söndagsplikten var iofs redan uppfylld på nyårsafton eftersom det är en mässa per söndagsdygn som är miniminivån