100:e dagen.

Och då passar jag på att ta lite paus från de prästvigda kvinnorna (och skeendet runt dem). Men jag återkommer.
 
Igår gick Mats och jag vår vanliga torsdagspromenad trots att det var onsdag. På kvällen gick vi i bastun som vi också brukar göra på torsdagar. Skälet att vi bytt dag för våra regelbundna aktiviteter är beslut i bostadrättföreningen att det ska bli allmän bastutid för kvinnor på torsdagar och eftersom vi inte är lagda för det moderna alternativet att man själv kan välja ett annat kön än det man "tilldelades vid födelsen" så återstår inget annat än att byta till annan dag då man som enskild kan boka tider. Att gå på herrarnas bastutid lockar inte heller - det gjorde Mats ibland innan jag flyttade hit -  för där lär det bara finnas två samtalsämnen bland gubbarna:
1. Det är för mycket invandrare
2. Sjukvården är åt helvete
Dessutom skulle jag knappast uppfatta nåt i en högljudd bastudiskussion. 
 
I morse tvättade jag julgardiner och julduken till matbordet. Tänkte att nu var jag duktig, men då ser jag just att julduken på soffbordet ligger kvar. Men den är ju vit med små röda figurer så inte lika lätt att upptäcka för ett öga som spanar efter röda grejer när julsakerna ska bort. Aldrig får man va nöjd.
 
Men det blir en god andlig lärdom. Rättfärdighet i egen kraft går inte. Det behövs bara en fläck så är allt förstört.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Läser ofta, kommenterar för första gången. Tack för sista stycket - känner igen mig så i det!

2023-01-20 @ 06:28:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0