133:e dagen. Begravning

var jag till idag. Som gäst. Brodern till vännen Tommy Eriksson begravdes och jag blev inbjuden tillsammans med gamle prästkollegan Arne Söderström som jag hämtade vid hans äldreboende.
 
Det är väl inte min uppgift att recensera enskild begravning, men jag måste få uttrycka att jag inte är ett med den ökade tendens till viss upplevd pratighet - som blir allt mer påtaglig för varje år som går och delvis blivit kodifierad i senaste handbok, t ex att man före första psalmen kan säga några korta inledande ord av typen "vi är samlade för att följa N.N....och överlämna honom i Guds händer". Och sen att prästen pålyser alla psalmer så man inte vågar lita på nummertavlan och folks normala förstånd: när orgeln börjar låta är det dags att sjunga. Och eftersom kära läsarna är väl medvetna om min grundhållning i kyrkliga frågor så säger jag som ofta ju förr desto bättre.
 
Men det var givetvis en glädje kunna vara med och visa respekt för en person jag träffat flera gånger och kunna bereda gamle prästen Arne en möjlighet vara med. Han kände den bortgångne bättre än jag.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0