122:a dagen. Än hänger jag med
Eftersom jag, som oftast nu som pensionär, sällan på tillräckligt nära håll för att på allvar bry mig, stöter på kyrkliga saker värda en bloggpost, får jag nöja mig med vad jag kallar facebookuppdateringar, dvs enkla omnämnanden av sådant som timat i vardagslivet och möjligen är roligt för mig personligen men är helt utan intresse för någon som befinner sig mer än en meter härifrån.
Det sätt på vilket jag ännu hänger med är att jag ännu inte helt tappat mitt fadersarv dvs lusten och förmågan fixa små praktiska enkla saker i hemmet. Att man dessutom har en ännu hemmavarande son som också tycker dylikt är roligt gör ju inte saken sämre.
Fixande av praktisk hållare för min kryckkäpp*
Men så kom jag på att jag visst vet nåt kyrkligt att skvallra om. En kollega från annan ort ringde och undrade om jag visste något om något han inte visste något om. Det gjorde jag inte.
Men då passade han på att dela ett kyrkligt skvaller. Tids nog får ni veta.
* och ** jag har ju redan varnat om att detta inlägg bara innehåller helt oväsentliga s k facebookuppdateringar, så skyll inte på mig om du tyckte innehållet i bloggposten var meningslöst
Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten
Din aversion mot Facebook är bara snobberi. Inläggen numera visar det. Påminner om den som sa ”Jag dricker inte sprit. Jag håller mig till konjak.”
Svar:
Torbjörn Lindahl
Trackback
