Torbjörn Lindahl

känns det som idag när jag äntligen kommit till slutet av serien om utvecklingen inom svenska kyrkan efter att prästämbetet öppnats för kvinnor. Elva inlägg blev det till slut. När jag började trodde jag kanske på fem eller sex avsnitt. Men hela tiden kom jag på något nytt som måste kommenteras.

 

Ja, ja. Nu är det slut för den här gången. Nu återstår bara fredag kväll (18.30) då jag på Fridsförbundet ska tala - inte som här om den kyrkopolitiska utvecklingen, utan - om vilka skäl som kan anföras för att prästämbetet ska innehas av män.

 

Men när jag säger att dagen blev vilo så betyder det inte att det bara blev fåtöljen. Mitt på dagen gick jag fram och tillbaka till stan och på kvällen var jag på samtalskväll på Fridsförbundet. Det betyder att styrelsen bjuder in till ett fritt samtal - där alla får yttra sig men inga beslut tas - om något som känns angeläget. Ikväll var det framtidsfrågorna igen. Samma som sist en gång till alltså. Men med tillägget: kommer Fridsförbundet kunna uppleva att relationen till svenska kyrkan blir annorlunda om den präst som sökt och erbjudits tjänst i Örnäset eventuellt slutligen tackar ja?