Torbjörn Lindahl

OBS! inte "Första advent" vilket min gamle kamrat särskilt noterar! Så även Mats som i högmässan idag sa första advent flera gånger!

 

Mats ledde alltså mässan och predikade. Jag hjälpte till i distributionen. 82 deltagare lär vi ha varit. Efteråt jättesmarrigt fika ordnat av gruppen armeniska kvinnor som nu är regelbundna besökare.

 

Planen som Mats och jag hade var att bryta upp från kyrkfikat så vi skulle hinna (lite försenat!) till Fridsförbundet kl 13 för predikningar och sedan middag. Men när Mats for orkade jag inte stressa iväg. Satte mig istället i skön fåtölj i sidorummet och slumrade till samtidigt som den lilla - här i Luleå(!), i Finland är gruppen jättestor! - laestadiangruppen Norrbottens fridsförening höll möte på finska för en liten skara. 

 

Hoppas jag inte störde med snarkningar när jag slumrade in. Min eftermiddsgsslummer blev mer än en power nap, faktiskt en hel timme. När jag vaknade var klockan så mycket att det var försent åka till Örnäsets kyrka för adventskonsert, vilket föreslogs mig vid kaffet och som jag faktiskt övervägde.

 

Alltså, när det inte var aktuellt, blev det åter till ursprungsplanen västlaestadianska bönhuset, till vilket jag blivit inbjuden av god vän eftersom det är samlingar denna helg med gudstjänster i dagarna tre. (Mats var där lördag kväll men då var jag upptagen).

 

Men innan jag gick dit var jag tvungen få något i magen. Gick förbi lokala pizzerian trots att jag glömt både börs och mobil. Men då föreståndaren därstädes sett mig ofta o vet att jag är präst o dessutom tillhör den armeniska gruppen o kommer till kyrkan rätt ofta, så tänkte jag att han kanske vågar bjuda mig på krita, vilket han med glädje gjorde.

 

Mätt och belåten till väst. Samma känsla som i öst, Luleå Fridsförbund: bara ungdomar. De generationer jag en gång lärde känna är nu borta. Man börjar bli gammal. Vid fikat efteråt satt jag bredvid en person som jag insåg var ungdom i Gammelstad när jag var ung präst. Nu var han en äldre herre, ca 60 år!

 

Stillsam, mjuk och varsam predikan. Knappast någonting jag inte skulle kunnat säga själv. I princip i alla fall - bortsett från att när det med emfas slås fast att Gud skänker sin nåd genom sin kyrka/församling så är det (bara) denna församling (= den västlaestadianska) som avses. Jag är väl inte den förste i världshistorien som mött detta och tänkt: romersk katolicism i lågkyrklig protestantisk tappning.

 

Men såsom många gånger förr tänker jag: västlaestadianska predikanter skulle nästan kunna klara sig utan bibeltext. Dom är som bäst när dom talar enkelt och vardagligt om vägen och vandringen. Men någon verklig bibelutläggning blir det sällan.