Allvar och nästan - inte
Var hos Maria i afton. Där är ju allvaret, som jag känner det, att hon ska opereras i morgon. Jag frågade om hon var orolig.
- Nej, varför skulle jag vara det?
Hennes påtagliga sorg en stund hade inte bara med cancern att göra sa hon. Nej, det är allt som staplats på varandra under årtionden. Att det liksom aldrig tar slut. Och för att förtydliga för sin gamle far la hon sin mobil på bordet, sedan sin egen ovanpå, sen fjärrkontrollen på det och därefter en liten presentask överst. Nej, inte överst för på asken la hon en liten bit från den lussekatt hon just bitit i.
- Det här, sa hon och pekade på smulan, det är cancern, jämfört med allt annat hon i sitt handikapp under dryga 20 år råkat ut för och tvingats avstå från.
I morgon förmiddag blir det operation.🙏
Jag lovade komma förbi boendet i morgon bitti så vi hinner säga hej innan hon åker med färdtjänsten.
Väl hemma ringde jag Mats men han svarade inte. När han senare ringde, efter något möte han varit på, var det försent att bli bjuden på te.
Sedan började det efter en stund hända saker. Två gånger med några minuters mellanrum ringde han, men jag hörde bara konstiga ljud. Sen provade jag ringa tillbaka, samma sak. Sen ringde han igen och jag igen...säkert utbytte vi 6-7 samtal utan att nå varandra.
Då började jag bli orolig: han ligger väl inte på hallgolvet med stroke och klarar hantera mobilen men inte säga något? Sådana situationer har man ju hört om. Alltså tog Simon och jag oss före att ta vägen genom källarkorridoren till hans trappuppgång, gå upp och ringa på. Hade han legat utslagen på hallgolvet och redan kvällslåst dörren då hade vi förblivit i ovisshet. Men till vår oförställda glädje öppnade han leende med en undran vad som föranledde besök denna sena timme.
Då fick jag förklara. Och snabbstudie av hans telefonlogg visade våra fåfänga ömsesidiga kontaktförsök under hans promenad hem. Att telefonen kan fickringa om den stöter emot något i jackfickan fann Mats helt möjligt men att den även kan ficksvara...?
Mysteriet löst. Mats mår bra och tackade glatt för omsorgen.
Kommentarer
Trackback
