Torbjörn Lindahl

Högmässa i vanliga kyrkan Hertsön. Tog med mig fyra av de frimodiga som gärna ville få gå i en mer "högkyrklig" mässa än att deltaga på EFS där övriga aktiviteter i anslutning till FK:s årsmöte utspelar sig. Många deltagare i Hertsökyrkan. På EFS lär det varit fullsatt sades det senare. Men det beror kanske på att Stefan Aro (kyrkomötesombud för Frimodig kyrka) som predikant lockat till sig några fridsförbundare som normalt inte besöker EFS?

 

Själv var jag i valet och kvalet. Att få höra Stefan predika hade varit ett nöje. Men då ringer det bibelord i öronen som man hört "hur många gånger som helst" av laestadianska predikanter, att inte överge sin församlingsgemenskap som somliga hava för sed. Stefan kommer jag få åtskilliga tillfällen att möta till hösten då han börjar här. Alltså Hertsön. 86 deltagare! Mats som direkt uppfattar om det finns rysktalande i rummet - visade sig vara Ukrainare -  kunde introducera dem för andra därifrån och för armenierna som också talar ryska.

 

Mats predikade (Bosse ledig) och ledde liturgin före predikan. Han lät Niclas leda sjungna psaltarpsalmen och sen själva mässdelen. Det blev lite avskedsgudstjänst för Niclas som ofta deltagit i Hertsökyrkan som gudstjänstdeltagare och flera gånger medverkat som liturg eller predikant eftersom han nu sökt och fått tjänst i Härnösands stift, en bit söder om Ö-vik.

 

Han är inget mindre än oförskämt duktig liturg. Att Luleå Domkyrkoförsamling kunde rata honom utan att ens kalla till intervju är inget mindre än total katastrof. Hur många procent av den kvarvarande seriösa liturgiska kompetensen (bland icke-pensionerade präster) som försvinner från stiftet när han byter stift kan man bara spekulera i. 25%? 50%?

 

Direkt till stan med FK-gänget i bilen. Lunch med övriga FK:are på Waldorf. Sen åter till EFS för diskussioner och själva årsmötet.

 

Allra sist en stunds samtal med gammal ungdomsvän som nu bor i Uppsala och därstädes har uppdrag i Frimodig kyrka. Eftersom vi två var gång vi möts alltid brukar komma fram till att det är vi som har rätt så blev det bästa tänkbara avslutning av dagen.

 

Väl hemma promenad med Mats i den svala kvällsluften. Värmande te efteråt och något gott till så tyckte vi båda att dagen närmade sig fulländning.