Torbjörn Lindahl

är nästan vad som gäller idag. Efter den bok jag berättade om igår. Är fortfarande gripen av det öde som drabbar många trossyskon i världen - kanske särskilt i muslimskt dominerade länder.

 

Ursprunglig tanke var att jag skulle skrivit mer om boken Landet som glömde Gud. Men jag ids int', som vi norrlänningar säger. Men om jag hade skrivit mer så skulle jag

 

1. Nämnt två personer som haft avgörande inflytande på utvecklingen. Först Stellan Arvidsson.som verkat mer i det tysta för skolans omdaning, som var aktiv i Vänskapsförbundet Sverige-DDR och som till sist fick ett hedersdoktorat i DDR för att han lyckats skapa en socialistisk skola i ett kapitalistiskt land. Men när han vägrade ta avstånd från ockupationen av Tjeckoslovakien 1968 så hamnade han även socialdemokratiskt i kylan.

 

Den andra, Alva Myrdal som redan på trettiotalet i boken Kris i befolkningsfrågan skissade det ideal för skolan och familjepolitiken som blev förverkligat först på 70-talet. Men som på slutet i något sammanhang uttryckt att utvecklingen mot mindre lärarauktoritet lett till oönskade diciplinproblem, (av borgerliga politiker senare kallat "flumskola").

 

2. Upprepat att även liberaler varit med på tåget, kanske fr a genom den informella gruppen 222 (60-70-tal) där ett antal socialdemokrater och folkpartister träffades för att skissera en radikal familjepolitik.

 

3. Likväl lyft fram - det som jag tycker att Per Ewert övertygande visat - att den ständigt pådrivande kraften hela tiden varit socialdemokraterna, som reformistiskt, ibland försiktigt för att undvika för starka motreaktioner, men oerhört målmedvetet och uthålligt och långsiktigt drivit sin linje.

 

4. Hänvisat till boken Reformismens väg (tidigare omnämnd här på bloggen) där den socialdemokratiske (!) journalisten Jesper Bengtsson i termer som nästan kan uppfattas som skryt beskriver socialdemokratins tydliga bidrag till omdaningen av kyrkan.

 

5. Nämnt att när det stora uppropet på 60-talet för kristendomsämnets bevarande i skolan - 40% av den vuxna befolkningen skrev på - överlämnades, så nonchalerades detta fullständigt av socialdemokraterna; det blev inte ens ett ärende i partistyrelsen. 

 

6. Påpekat att det i kyrkopolitiken på många orter funnits aktivt troende kristna socialdemokrater bland de förtroendevalda som i sina lokala sammanhang bara velat kyrkan gott, men som i det större sammanhanget, i längden mest fått rollen som det som kallats nyttiga idioter eftersom de bidragit till att genom sitt engagemang ge legitimitet åt en utveckling de egentligen inte önskat.

 

7. Uttrycka, som min mening, att idag är de grundläggande historiska ideologiska skillnaderna mellan socialdemokraterna och de tre gamla borgerliga partierna i praktiken utplånade. Här har en stor förändring skett. Därför kan man inte bedöma partierna under 40-50-60-talen utifrån var de står idag. Jag kan ta abortfrågan som exempel på utvecklingen. Idag är alla partier helt för nuvarande abortlag. Men 1975 när lagen röstades igenom då var moderaterna helt emot, Centern och Folkpartiet splittrade, (v) och (s) enigt för.Bl a röstade Torbjörn Fälldin emot. Om man tänker sig att vi redan 1973 fått borgerlig regering (med ett mandats övervikt istället för jämviktsriksdagen) är det då helt säkert att regeringen lagt den proposition som gav oss fri abort? 

 

8. Bestämt förneka att jag skulle påstå att allt som är fel i samhället (bara) är socialdemokraternas fel.

 

9. Gärna medge, för jämviktens skull - även om just den sidan inte fokuseras i Per Ewerts bok - att jag alltid uppskattat vår skattefinansierade välfärd (som väl socialdemokraterna ska ha mycket credit för). Jag har legat på lasarett 2-3 månader sammanlagt i mitt liv (min dotter ca ett år) och aldrig har vi behövt betala mer än ca kostnaden för en restauranglunch per dag och aldrig av kostnadsskäl behövt avstå livsnödvändiga behandlingar.

 

10. Påstått att denna generella uppskattning av den skattefinansierade välfärden (som alltså ligger vid sidan av huvudärendet i Per Ewerts bok!) sannolikt delas av de flesta svenskar. Därmed är grundnarrativet i vår samhällsprägel att Socialdemokraterna åstadkommit något gott. Alltså blir det förvirrande för många att ta del av påståendet att den medvetna socialdemokratiska politiken också lett till en utveckling inom vissa samhällssektorer som - i alla fall från kristet perspektiv - lett till oönskade effekter. Alltså (2) har man svårt tro det Per Ewert forskat fram i sin bok. Alltså (3) avfärdar man honom (oläst!) som person med kristen höger- agenda.

 

11. Noterat detta att socialdemokratin sägs ha bidragit till att skapa världens mest individualistiska land. Står inte socialismen för kollektivet? Men fått det förklarat sålunda: när socialdemokraternas politik bidragit till att starkt försvaga de tidigare nära grupp- och kollektiva sammanhangen, dvs kyrkan och familjen, då återstår bara två tydliga nivåer individen och staten, eller "samhället"  som socialdemokraterna hellre säger. Vi har blivit statsindividualister.

 

Detta är alltså vad jag skulle skrivit om jag valt skriva mer om boken Landet som glömde Gud.