Torbjörn Lindahl

var vi på i afton, Mats och jag.

 

Det var Ingela, vår vaktmästare i Hertsökyrkan som fyllde år. Eftersom hon också har sin andliga hemvist i Luleå Fridsförbund hade hon inbjudit till kalas i bönhuset. Rätt mycket folk. Då Ingela också är utbildad konditor hade hon själv (jag frågade hennes mamma!) gjort alla tårtor till ca 100 personer. Alla tårtor med olika utseende. Själv smakade jag på en som såg ut som en resväska, med små flaggor som representerade alla länder hon besökt. 13, om jag minns rätt. I pausen mellan maten och tårta kunde man gå runt och svara på en frågesport. Där fanns bl a frågan hur många länder hon besökt. Likaså hur många tårtor och våningstårtor hon gjort. Jag gissade för lågt på antal länder, men för högt på antalet tårtor. Däremot träffade jag rätt på antalet barn hon är fadder åt. Några av dem har jag nog döpt.

 

Ett bra tag in festen kom toastmastern, Ingelas bror, och frågade om jag ville hålla i den avslutande andakten. Det gjorde jag gärna och fick då chans rikta några personliga ord till Ingela, med vilken jag varit arbetskamrat i Örnäsets församling (senare Domkyrkoförsamlingen) i 27 år och i Hertsökyrkan i 20 år. Och det slog mig att jag måste sett Ingela första gången när hon bara låg i barnvagn. Det är nu precis 50 år sedan jag började delta i iaestadianska gudstjänster. Två Sions sånger sjöng vi i andakten, Om jag ägde allt men icke Jesus och O, Jesus öppna du mitt öga att jag må se hur rik jag är. Däremellan sa jag något om Jesu ord Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska allt annat tillfalla er.

 

En fin födelsedagsfest.