Torbjörn Lindahl

lever jag nu. Det märks t ex på att jag ofta går med rollator vid längre promenader. I går gick jag dock en riktigt lång promenad med bara käpp. Men idag var ordningen återställd: promenad till stan med rollator efter kaffe och bulle på närbelägna Lilla skafferiet, där jag skulle mött en god vän men han kom aldrig så jag fick fika ensam. Men när jag ändå tagit mig ut kunde jag lika gärna göra något som att sitta och sörja över förlorad kamrat-träff. Alltså promenad till stan.

 

Där valde jag en stund att ställa rollatorn mot husvägg på soliga sidan av gågatan och sätta mig på sitsen och inte göra något annat än titta på folk. Det var det som var pensionärslivet!

 

På hemvägen gick jag genom gamla seminarieparken. Snart får jag väl ta nästa steg i pensionärslivet: sitta vid fågeldammen och mata fåglar.