Torbjörn Lindahl

Mats predikade och celebrerade idag. Jag hjälpte till i distributionen. Klarade gå med kalken utan att spilla. Men då är den ju betydligt större än en tekopp och vi hade kommit överens om att Mats högst skulle fylla den till hälften så kunde vi fylla på eftersom. Det behövdes nu inte. Det räckte väl till ett och ett halvt duktig. 30 personer i kyrkan. Betydligt färre alltså än det vi vant oss vid under senare år. Men man får nypa sig i armen och betänka att det inte är så länge sedan 30 var rätt normalt eller t o m mycket.

 

Nästan alla våra vänner från Armeien och Ukraina och andra länder österut saknades. De är kanske inte vana vid annandagar. Annars tycker jag nog att ordningen vi hade under min distriktsprästtid - annandagsmässor kl 18 - var ett bra påhitt. Då kan människor kombinera mässfirande med utevistelse i solen.

 

Väl hemma tog jag en promenad - i solen! - inte längsta rundan men en knapp timmes - måttligt snabb! - gång. Sedan var det dags igen. Bil till bönhuset. Mats tog långpromenad i det vackra vädret och åkte med mig hem.

 

Ungefär lika många som hittills under helgen. Predikans kvalite vill jag inte bedöma då jag höll den själv. Men då jag sett mig själv på nätet så blir jag förvånad att jag ändå talar förhållandevis ledigt och snabbt. Min egen upplevelse av mitt predikande numera är att det är segt som sirap.

 

Roligt då att några kommer. Men jag erkänner att jag inte förstår hur många kan nöja sig med flera predikogudstjänster under en storhelg men avstå från att komma till nattvardsbordet - trots att acceptabel möjlighet finns. Nej, jag förstår det inte.

 

När vi kommit hem kom Mats hit på middag. Tillsammans frossade vi i den vanliga prästerliga söndagseftermiddagssucken efter väl förrättat värv.