Torbjörn Lindahl

Ett namn på denna dag som jag ogillar. Vi borde börja använda det engelska namnet Good Friday. Det är ju en dag som vi tycker är oss till långsiktig välsignelse - trots det hemska som sker. Eller hur?

 

Som jag redan berättat så predikade jag i bönhuset, Luleå fridsförbund. Betydligt färre deltagare än vanligt. Men så är det ju påsk. När jag skojade med en av vännerna att många är väl och åker skidor så trodde han inte det.

- Laestadiankristna brukar inte försumma Guds ord för att åka skidor.

Inte heller min erfarenhet. Har även hört från olika orter att jaktlag med många laestadiankristna brukar pausa t o m älgjakten på vilodagen.

 

Riktigt överraskad att det gick så pass lätt predika och tanken kändes acceptabelt klar. 

 

Började predikan med att säga något om Getsemane. Jag tänkte ska det vara laestadianskt så ska det. Laestadius lägger ju stor vikt vid skeendet i Getsemane. God vän som kan Laestadius bättre än jag lovade kolla och höra av sig om det var helt bort-i-tok.

 

Att sen få predika över V Akten i Vår Herres Jesu Kristi lidande var ju som att återvända till sin barndom och ungdom då den texten alltid lästes. Att ta den som predikotext var mitt val - av nostalgiskäl. (Ska de va så ska de va!). Hann ju predika över den några år innan vi fick ny evangeliebok 1983. När skiftet skedde saknade jag först sammanställningen Vår Herres Jesu Kristi lidande. Sen vande jag mig och lärde mig se en rikedom i att alla evangelister inte skriver exakt lika. Nu kändes det nästan väl kompakt att läsa det igen.

 

Att predika alla tre helgerna under påskhelgen känns nästan som att vara i tjänst igen. I Hertsökyrkan fick Mats predika idag och gör så även Påskdag och Annandag. Jag kommer dyka upp där även om jag predikar på eftermiddagarna - man vill ju gå i mässa också.