173:e dagen. EFS

på TV idag. Jag var inte i skick fara till kyrkan och vara bland folk. Trevlig gudstjänst. Nu var det visserligen en samarbetskyrka med svenska kyrkan, så det är väl naturligt att det upplevdes ganska normalt svenskkyrkligt. Men i inledande presentationen sas det att EFS är en lågkyrklig rörelse inom svenska kyrkan.
 
Men skulle det här vara traditionellt lågkyrkligt så var det mycket nytt som inte självklart skulle ha accepterats i alla EFS-sammanhang när jag blev präst. Jag tänker bl a på.röcklin och stola, fristående altare (som man kan stå bakom och fira liturgin versus populum), växelläsningen 
-Så lyder det heliga evangeliet
- Lovad vare du Kristus 
för att inte tala om korstecken vid välsignelsen.
 
Så något har verkligen hänt i kyrkan.
 
Ibland brukar det sägas att när dessa och andra liturgiska nyheter blivit istort sett accepterade i kyrkan, att högkyrkligheten - från vilken många av dessa förnyelser kommer - har segrat på alla väsentliga punkter i kyrkolivet.
 
Men många högkyrkliga tycker å andra sidan att högkyrkligheten segrat på alla punkter utom de väsentliga!
Det liturgiska, hur mycket det än kan göra gudstjänsten roligare, vackrare och högtidligare - och det är absolut inte oviktigt - så hör det likväl till kyrkans och kristendomens utsida. 
 
Till trons insida - också enligt högkyrklig syn - hör respekt för och tro på Guds ord, en hög värdering av Kyrkans ämbete, sakramenten och Kyrkans bekännelse.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0