Torbjörn Lindahl

var det i bönhuset (Luleå Fridsförbund) i tisdags kväll. Sådana samtalskvällar brukar utlysas med viss regelbundenhet då styrelsen vill få diskutera olika frågor med en större grupp. Det här gången var det lite ekonomi och sedan ett förslag om gudstjänstverksamheten i framtiden.

 

Ni vet ju väl fr mina tidigare referat att det tillsats en framtidsgrupp (till vilken även jag blev utsedd) som fick i uppgift fundera över vad man gör när det inte längre kommer att finnas präster "som vi kan ha förtroende för" - vad det nu exakt innebär (?). Till det har kommit frågor om man kan ha nattvard I bönhuset (dop har redan skett, även begravning), hur man bemöter dem som redan lämnat kyrkan osv. Även frågan om det i längden ska vara nödvändigt ha präster som nattvardsförvaltare eller om fridsförbundet kan ge sina redan insatta predikanter ett vidare uppdrag även som sakramentsförvaltare, måste på sikt tas upp.

 

För att nu något alls ska ske så beslöt styrelsen, predikantera och framtidsgruppen tillsammans föreslå att fr o m nästa termin pröva med nattvard i bönhuset 2-3 ggr per termin,* utöver de riktigt stora nattvardsgudstjänsterna som även fortsättningsvis hålls i Örnäsets kyrka vid nyår och höstmötet. Att ha vissa mässor i bönhuset men ändå vid större tillfällen vilja låna kyrkan var helt ok enligt domprost Charlott när jag tidigare frågade henne. Inte heller skulle hon ha något emot att präst som fortfarande är anställd låter sig anlitas för mässa i bönhuset. (Mycket generös inställning tycker jag och tackar för det.) Detta presenterades nu för de församlade vid samtalskvällen. Lite frågor, men inga ljudliga protester.

 

Vad som ska hända sen är ännu inte beslutat. Framtidsgruppen har sett två möjliga scenarier på längre sikt - de präster man kan "ha förtroende för" är inga ungdomar och lär inte finnas kvar i evighet! - antingen 1) att lekmän tar över sakramentsförvaltningen eller 2) att man börjar nyttja präster från Missionsprovinsen - och ev får vissa predikanter prästvigda? Så länge den frågan inte är slutgiltigt avgjord kan jag stå kvar i framtidsarbetet.

 

Men om det slutliga valet blir lekmannavägen så upprepar jag vad jag tidigare skrivit: då hoppar jag av. Nu ska inte jag därmed ta hela fridsförbundet som gisslan, men för mig personligen skulle ett övergivande av det inom svenska kyrkan förvaltade ämbete som jag själv fått del av innebära ett svek mot alla mina prästvigningslöften. Och göra den kyrkokamp meningslös som jag fått utstå under i stort sett hela min prästtid.**

 

Vilka präster kan man då ha sådant "förtroende för" att man kan be dem fira mässa i bönhuset? För att slippa diskussioner av hårklyvningskaraktär (min formulering) så valdes den enkla modellen präster (både från Sverige och Finland) som tidigare kallats predika i bönhuset kan även kallas hålla nattvard. När det gäller de större nattvardsgudstänsterna som ännu planeras ske i Örnäskyrkan så råder inte samma begränsning utan där får samråd ske mellan Fridsförbundet och Domkyrkoförsamlingen.

 

 

* Under många år har jag återkommande fått frågan om att fira nattvard i bönhuset. Hittills har jag avböjt, inte av principiella skäl - jag har "hur många gånger som helst" firat mässa på andra ställen än i kyrkor - utan av praktiska skäl: en fullt utrustad kyrka finns 100 m från bönhuset

 

** detta sista uttalade jag inte i tisdags, då frågan inte tydligt kom upp