Torbjörn Lindahl

Vännen Andreas har i kommentar till föregående inlägg föreslagit att tanten kan vara en ängel. Kan så vara. Om man är gästfri kan man ovetandes få änglar till gäster står det i Hebreerbrevet. Men jag har ju varit bortrest och inte alls varit gästfri. Snarare fått njuta andras generösa gästfrihet. Men om Andreas har rätt i sin änglateori behöver jag ju inte forska mer i det. Alltså lämnade jag idag blomman i sin lilla plastkruka åt sitt öde. Men det var inte så bra. Två gånger svepte starka vindpustar ner den lilla stackaren på gräsmattan

 

- Här behövs en tyngre ytterkruka!

 

Problemet är bara att sådana saknas i huset. Hela lagret av dylika skänkte jag till återvinning då jag flyttade från radhus till lägenhet och därmed radikalt minskade antal lämpliga platser för blommor. Nu har jag bara kvar tillräckligt antal för mina två levande blommor och fyra plastblommor varav jag fick två av de senare av familj som tillfälligt behövde dem för styling av sitt hus inför försäljning. - Jo, dom fick huset sålt!

 

Men när jag under dagen gick till sophuset med div hushållsskräp föll mitt öga på kasse som placerats helt fel i sopsorteringen. Och eureka (jag har funnit). Och vad fanns i kassen om inte lämplig ytterkruka med lagom gullig text.

 

När jag återinträdde i lägenheten och för sonen berättade om mitt fynd så suckde jag väl något om otillfredsställelsen över att tanten ännu var okänd för mig.

 

Men se då lossnade sonens tungas band. Tanten är en kvinna som vi ofta sett promenera förbi. Och när hon lämnade blomman hade de t o m växlat några ord. Hon är en som tydligen är vald av de boende i huset att ansvara för små trivselbefrämjande åtgärder.

 

Så enkelt var det med det. Men en person som bidrar till trivseln i huset kan väl mycket väl kallas ängel.