Torbjörn Lindahl

lade igår ner sin stav, som det heter när en biskop lämnar sin tjänst. Det skedde vid gudstjänst I Uppsala domkyrka. På nätet (svenska kyrkans hemsida) kan man läsa avskedspredikan. Det har jag gjort. Min upplevelse? Precis det som någon uttryckt: det här skulle vilken riksdagsledamot som helst kunnat säga - kanske bortsett från att Gud nämndes några ggr och Jesus  tre gånger, varav två när evangelites sammanhang återberättades. Lite skolavslutningstal i storformat: "nu ska vi tänka på att vara snälla mot varandra." Nej, Mats predikan i Hertsökyrkan igår var klart bättre.

 

På kyrkligdokumentation.nu kan man läsa en intressant mailväxling mellan Antje Jackelen (delvis genom sin pressekreterare) och Upsala Nya tidning (journalist respektive chefredaktör).

 

Journalisten hade gjort en intervju med Antje Jackelen men när hon hon får se utskrift av den kommande artikeln blir hon mycket kritisk till vinklingen och kräver ett "omtag" eller att hela artikeln stryks. Det hon är kritisk mot är fr a att sådant där hon varit ifrågasatt - bl a den påstådda vänstervridningen och islamiseringen av svenska kyrkan - fått onödigt stort utrymme och att hennes övriga förtjänster inte uppmärksammas.

 

I någon liten mån kan jag förstå Antje Jackelen utifrån egna erfarenheter. Jag, och mig närstående - både I betydelsen åsiktsmässigt närstående och tjänstemässigt närstående, t ex arbetskamrater och t o m chefer - har ju under årens lopp "i parti och minut" varit utsatta för dylikt och gång på gång fått erfara att påstådda och verkliga konflikter alltid är mer nyheter än det som fungerar. (Den som vill veta mer konkret får kontakta mig personligen. Exemplen är många och ibland så uppenbara att dom lockar till gapskratt).

 

Till Antje Jackelen personligen vill jag bara säga: