15:e dagen Promenad

blev det i sällskap med tvillingbror och svägerska ner mot älven och sen i riktning mot Backens dvs Umeå Landsförsamlings kyrka. Där gick vi förbi graven för en ung man som jag begravde för flera år sedan. Hur många år sedan det var kunde vi inte riktigt minnas eller gissa. Men åren går ju så fort, tänkte vi. Och och med hjälp av minnesarkivet försökte vi finna ut året. Minst fem, blev till slut vår tanke. När vi kom fram till gravstenen såg vi att begravningen var 2014, alltså åtta år sedan. Tiden går, utbrast vi nästan unisont. Men jag minns begravningen nästan som om den var igår. Att jag som Lulepräst fick frågan om att förrätta begravningsgudstjänsten berodde på att jag tidigare samma år, under en intensiv vecka i Rom lärt känna föräldrarna och delat både oro, sorg och bön.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0