Torbjörn Lindahl

Idag sov jag av någon anledning länge. Vaknade först kvart över tio. Blev bråttom ta sig till kyrkan. Och de som såg när jag anlände märkte att jag kom en kvart för sent.

- Missade du bussen, var en fråga jag fick flera gånger.

Ett tag övervägde jag skippa högmässan för jag får en gudstjänst till idag. Kl 16 predikar jag på Fridsförbundet. Men för den som är kyrkligt fostrad från sin barndom kommer alltid högmässan att vara söndagens huvudgudstjänst.

 

Alltså hertsökyrkan. Johan celebrerade och predikade. Jag kommer verkligen att sakna honom när han om drygt två veckor slutar här och flyttar till Sigtuna. 37 närvarande. Inte så illa i ett historiskt perspektiv men numera känns detta faktiskt som ganska lite.

 

Rent liturgiskt sände Johan två olika budskap idag. Dels lät han en kyrkvärd blåsa ut påskljuset när bibelläsningen kom till orden om att Jesus försvann ur lärjungarna åsyn. En symbol för att Jesus inte längre kroppsligt finns på jorden. Men bara några minuter senare, som inledning till predikan, tände han det igen. Nu som tecken på Jesu fortsatta närvaro i sin kyrka genom den Helige Ande.

 

Han hade sen kanske lite svårt att få ihop dessa två perspektiv och betonade - enligt min ringa mening - lite för mycket att dagarna från himmelsfärd till pingst för lärjungarna skulle präglats av osäkerhet och frågor. Det är väl hellre under de 40 dagarna från påsk till himmelsfärd som lärjungarna har frågor. "Herre är tiden nu inne då du ska upprätta Israel som kungarike?" (Apg 1) Enligt Lukasevangeliets version av himmelsfärden var lärjungarnas reaktion efter att Jesus upptagits De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje och de var ständigt i templet och prisade Gud. (Luk 24:52-53).

 

(Det blir kanske en fortsättning och avslutning på bloggposten efter bönhusbesöket.)

 

- - - -

 

 Nu är jag hemma igen. I dagens gudstjänst i bönhuset predikade jag och Göran Esberg. Min text var ur Ef 1, en av texterna i nuvarande evangeliebok. Göran valde episteln från gamla evangelieboken, 1942, ur Kolosserbrevet.

 

När dagens huvudtext lästes tidigare i gudstjänsten så noterade jag att himmelsfärdsberättelsen ur Apostlagärningarna stod som Evangelietext. Det är något jag alltid önskat när man läst texten som episteltext i senare evangelieböcker. Men jag hade helt glömt att det var så i gamla evangelieboken - trots att jag är uppvuxen med den.

 

Samma önskan - att få ha dagens karaktärstext ur apostlagärningarna - som evangelium har jag för pingstdagen. Men eftersom den texten inte har Jesus som huvudperson blir det kanske för principfasta höga lärde svårare kalla den evangelium.

 

Men var det en så stor principiell skillnad mellan evangeliet och Apostlagärningarna för författaren själv, evangelisten Lukas? I början av Apostlagärningarna skriver han om att han i sin förra skrift berättade om allt vad Jesus gjorde och lärde fram till dess att han blev upptagen. Men i grekiska grundtexten står "allt vad Jesus började göra och lära". Hur ska vi förstå det? Att Apostlagärningarna är berättelsen om vad Jesus fortsatte att göra? Genom den Helige Ande förstås.