Prästmöte

hade vi igår. Fyra f d komministrar i Nederluleå församling. Per Jönsson (sedan 25 år kh på västkusten), Lars-Gunnar Ottestig (som visserligen flyttat till Uppsala men sommartid finns i sin stuga i Bälinge), Mats Rondahl och jag.
 
Initiativet kom från Per som är på norrbottensbesök och tyckte det vore roligt få träffa gamla kollegor. Alla fyra har inte jobbat samtidigt i församlingen eftersom Lars-Gunnar efterträdde mig. Jag gjorde också ett försök få med Tomas Lång, även han f d Nederluleåkomminister, nu Domkyrkokaplan efter många år som kyrkoherde i Älvsbyn, men han var upptagen.
 
Vi fyra som kunde vara med träffades först för lunch på Friluftsmuseet Hägnan där vi satt och samtalade om gamla tider i några timmar.
 
Givetvis var det bättre förr. När vi betänkte det klart mer begränsade gudstjänstliv som nu erbjuds, den minskande mängden dop och vigslar och konfirmander och den fortfarande stora mängden präster, så kan det inte hjälpas att man som gammal präst undrar: vad ägnar sig de yngre prästerna åt? Div policydokument och rapportering av arbetstid i "arbetsbesparande" dataprogram är vår gissning. En av oss (Per)* är ju fortfarande kyrkoherde och har innifrånkunskap om det nuvarande s k läget i svenska kyrkan och vi övriga har ju jobbat till inte alltför länge sedan och har även vi insikt om den senare tidens utveckling. Men visst var allt bättre förr?
 
Snabbesök i min kyrkstuga så bröderna fick en aning om vad jag numera ägnar mig åt innan vi for på besök hos en som kan ha kunskap om hur det var ännu mera förr: vår kyrkoherde under våra Nederluleåår Alf Hansson. (Lars-Gunnar är väl den ende av oss som var kvar i Nederluleå efter att Alf gått i pension?) Om jag räknat rätt så fyller Alf I höst 88.  Honom besökte vi en kort stund I hans villa på Knöppelåsen. Tanken fortfarande klar men kroppskrafterna tydligt på upphällningen. Ca en timme orkade han ha oss i huset innan vi avslutade med bön och välsignelse och tog farväl.
 
Fin eftermiddag.
 

 
* vid ett tillfälle under våra samtal yttrade sig Per på ett sådant sätt att jag hann tänka " nu låter du som en gammal kyrkoherde". Min innan jag hann säga något så insåg jag, han är en gammal kyrkoherde. När jag senare delgav Mats min upplevelse så bekräftade han (gammal f d kyrkoherde som han är) att just så måste kanske en kyrkoherde tänka/säga.
 
Är det bara jag som aldrig blir vuxen alternativt ännu inte förlorat min ungdoms visioner?
 

Kommentarer
Postat av: Den gamle kamraten

Jag tillhör ”samma generation” som tre av de fyramannalag hållit mig utanför den församlingen. Delar nog stora delar av de analyser jag misstänker man hade. Hos mig maler då funderingar kring ”Gjorde vi fel? Skulle vi gjort på annat vis? På vilket sätt är vi medskyldiga och medlöpiga till den it- och avveckling vi menar oss se?” och mycketmer i samma riktning.

Svar: Nyttiga frågor du ställer.Vi båda kom ju ut som präster när det fortfarande gick någotsånär mycket folk i kyrkorna och dop- och konfirmationsfrekvenserna var höga. Men såg vi inte tydligt att nästan allt kyrkfolk redan kring 1980 var pensionärer, i vart fall mycket få under 50.

Anade vi inte att inom några årtionden är de alla borta? Vad borde vi gjort för att evangelisera mer och få med mer nytt folk?
Torbjörn Lindahl

2022-07-27 @ 17:05:56
Postat av: Kamraten igen

Vad vi borde gjort eller gjort mer av…
Den listan skulle vara intressant att göra.
Ungdomsverksamhet fler kvällar och helger. Samtals- och studiegrupper ännu fler helger och kvällar. Sammanhållna Dopgudstjänster. Olydigt nattvardsfirande mer än vad överheter av olika slag gillade eller ville.
Tyvärr kontoriserades också prästernas arbete till vardagsarbete på dagtid mer än helg-och kvällsinsatser.
Jag själv i detta? Blev kontoriserad 6 år som stiftsadjunkt och i stor utsträckning vardagpräglad som skolpräst och lärare men det hindrar mig inte från att anse att komministrar i gemen ska vara i selen minst var annan helg och ha minst två fasta bokningar på kvällstid i veckan.
Naturligtvis har jag ännu fler tankar. Vi borde sett tydligare, tänkt 10 år framåt och många gånger mer vinnlagt oss om att tända ljus i stället för att förbanna mörkret.

Svar: I selen var ordet, sa Bull.
Torbjörn Lindahl

2022-07-27 @ 20:24:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0