Kristi förklarings dag
Nja, inte alltid så pass näraliggande söndag som i år (oftast betydligt tidigare). Det där att alltid fira Kristi Förklarings dag den 6 augusti (eller 7 månader efter Epifania som ju har ett liknande budskap) har väl aldrig varit tradition i våra "lutherska" länder (Sverige och Finland) och eftersom Kristi Förklarings dag hos oss firats Sjunde söndagen efter Trefaldighet (Åttonde efter pingst) har den ju nästan alltid brukat äga rum mitt i juli, ytterst sällan "närmaste söndag" i förhållande till 6 augusti (inte i år heller ju). Men kul ur ekumenisk synvinkel att den i år är "närliggande" i alla fall! Själv firar jag gärna den 6 augusti också - förklaringsdagen behöver uppgraderas som i östkyrkorna; den "festlösa" kyrkoårstiden är inte så festlös om vi tar vara på tillfällena! Själv gillar jag vår församlings sed att fira såväl Kristi Förklaring som Kristi Himmelsfärd utomhus (här vid kusten visserligen oftare vid en strand än på ett berg), och just i år blev ju evangelietexten finalen på en "trilogi": först bekänner Petrus att Jesus är Messias (på Apostladagen), sedan undervisar Jesus, på förekommen anledning (tyvärr vågar evangelieboken aldrig upprepa verser som redan lästs och Petrus´ människotankar hoppas över den här gången) om att det inte är så himla kul jämt att vara Messias och att hans lärjungar också ska ta sitt kors på sej (konkret blev det ju faktiskt så i Petrus fall!) på temat "Efterföljelse". Men just när allt känns lite för svårt och jobbigt säger Jesus att några av dem ska få se Guds rike komma med makt och sex dagar därefter får några ur fiskargänget (har alltid tyckt synd om Andreas som inte får följa med) följa med upp på Tabor ca 10 km öster om Nasaret (Hermon är visserligen mer av "högt berg" men en sån "fjällvandring" tror jag inte det var - söndagens psaltarpsalm nämner diplomatiskt nog både Tabor och Hermon :o) och faktiskt se Jesus´ härlighet, innan Jesus återigen påminner om att Messias "måste lida mycket för att gå in i sin härlighet".
Jag vill passa på att tacka dej, Torbjörn - vi vet ju aldrig hur länge vi är kvar hitom "ridån" som skymmer evighetens värld för oss (slöjan som skymmer Kristus tas tack och lov bort när vi vänder oss till honom) - för allt du givit av grundlig bibel- och kyrkoårsundervisning. Har det inte blivit väckelse av det (än) så beror det i alla fall inte på att du spekulerat och filosoferat. Du har alltid velat förmedla stadig undervisning, i bästa mening katolsk/allmänkyrklig/biblisk, och oftast också - som jag upplevt det - lyckats hålla fokus där ivriga själar som jag - eller Petrus, helt utan jämförelser i övrigt - lätt fladdrar iväg i vilda associationsbanor. (En predikan är ju något helt annat än en blogg och ett kommentarsfält).
