kom nu direkt efter nyårsdagen, som i år inföll på lördag.
Buss som vanligt i sällskap med Mats till vanliga kyrkan. Bosse predikade själv och Johan var celebrant. I predikan fick jag lära något nytt som jag inte visste eller tänkt på. Den kommers med offerdjur och penningväxling* som Jesus motsatte sig skedde troligen på den yttersta delen av tempelplatsen, den som kallas hedningarnas förgård. Och enligt Bosse (någonstans har han väl läst det) hade denna handel skett inne på tempelområdets yttersta del bara under några årtionden. Tidigare skedde den helt utanför, "på stan".
Varför ansvariga (religiösa ledare) tillåtit den flytta in kan man fundera över. För att göra livet enklare och bekvämare för besökarna? Men följden blev att området sekulariserades med allt spring och stoj. Och en del av känslan för platsens helighet försvann. Och det är vad Jesus protesterar mot när han säger att ett bönens hus för alla folk blivit ett rövarnäste. Vill man sedan tillämpa detta på vår tid kan man säga att också om vi alltför mycket försöker förenkla gudstjänstlivet m.m. (så människor får enklare komma, vilket ofta brukar anges som skäl) så är risken att helighet försvinner och därmed den djupa lockelsen.
Sen finns ju en annan aspekt. Prästerna och de skriftlärde ogillade Jesu ord och handlingar, men folket var överväldigat. Var det så att många i folket i tysthet lidit av den pågående tempelsekulariseringen och gladdes åt reformatorn Jesus' insats. Äntligen nån ordning, typ. Men ledarskiktet, som kanske innerst inne ogillade det stök på tempelplatsen som blivit en (oönskad) följd av deras tidigare reform, men som kännt sig tvugna acceptera det, blir störda när någon annan, utifrån ("från fel håll") kommer och upplevs bråka.
- Den där ska inte komma hit från Nasaret och tala om hur vi ska göra!
Ett fenomen som kan uppstå både i det personliga kristenlivet och i församlingen.**
Men nu börjar kanske mina tankar avlägsna sig för mycket från Bosses predikan så nu lämnar vi Hertsökyrkan.
Goda vänner frågade om jag tänkt mig till bönhuset (Fridsförbundet) kl 13 och erbjöd mig skjuts. Från gudstjänst till gudstjänst således. Samme amerikanske predikant som tidigare under helgen men Stefan Aro hade farit hem så andra predikan hölls av Mikael Fältros.
I bönhuset följer man ju för-förra Evangelieboken som finns i gamla psalmboken och där är temat för dagen Dopet.
Redan i samband med gårkvällens kaffe och hemfärd var det någon som noterade att de senaste åren har ingen av de predikande på denna söndag tagit dopet som predikoämne. Och frågan ställdes skulle Mikael (våga) göra det idag. Dopet är ju som bekant en aning känslig fråga inom laestadianismen.
Men Mikael predikade faktiskt om dopet. Citerade från både lilla och stora katekesen. I princip inget att anmärka, även om jag i någon detalj kanske skulle betonat annorlunda. Och även skulle jag nog citerat Augsburgska bekännelsen.
Efter gudstjänsten kom en man och ville samtala om något jag skrivit på bloggen och något jag nämnt i någon predikan. Men jag tror vi skildes som vänner.
Hemma blev det exakt likadan middag som på nyårsafton eftersom alla inbjudna nyårsgäster inte kunde komma så en del av den inköpta maten blev kvar i kylskåpet.
Sedan tändande av levande ljus i granen. Nu är två omgångar julgransljus utbrunna. I samtal över kaffekopparna uttryckte sonen att det egentligen är helt fel "fira jul" på julafton eftersom det är juldagen som är den egentliga julen. Borde vi bjuda övriga familjen att komma och fira jul med julmat och julklappar på juldagen nästa år? Inte oss två emot.
* man var tvungen växla de romerska (hedniska) mynten mot judiska mynt som fick tas in på tempelområdet
** och på en arbetsplats lärde jag mig en gång på en chefs- och ledarskapsutbildning
