Torbjörn Lindahl

---

---

Den egentliga jultiden är över. Trettondedagens oktav 
tog slut i torsdags och är anledningen till att vi sjunger ut julen på tjugonde dag jul (13 jan). Fr o m då bör den liturgiska färgen övergå från vitt till grönt men Johan ringde för några dagar sedan och undrade om jag hade några invändningar mot att ha vit färg ännu en tid, vilket Bosse och han kommit överens om. Det hade jag inte. Jag har alltid tyckt att julen tar slut lite väl fort. Och de fina trettondedsgspsalmerna hinner man knappt sjunga så är det förbi. Jag har faktiskt ofta tänkt att julens efterfirningstid - med vit liturgisk färg - kunde få vara ändå t o m Kyndelsmässodagen, 40:e dagen efter jul. Jfr med påsk, tänker jag. Där har hela efterfirningstiden, sju veckor, vit liturgisk färg och det byts inte förrän till Pingst. När Mats och jag i bastun i torsdags kväll pratade om saken så tyckte han däremot att kollegornas ide' var påhitt. Det finns en liturgisk ordning av någon anledning. Typ!

 

Alltnog, idag var vi båda i mässan och såg Johan ha vit skrud. Ingen verkade protestera. Jag var ombedd hjälpa till i distributionen, vilket jag gjorde med glädje.

 

Glädje var det också att Johan valde sjunga Fader vår. Helt improviserat kan det inte ha varit eftersom musiker Anders kompade på orgel. Inte mig emot med sjunget Fader vår - har själv velat det i många år - men det bör absolut vara utan orgelkomp. Församlingen ska höras - melodin är enkel att lära sig - och de som kan sjunger slutet av varje fras i stämmor. Oerhört vackert. Mer diskussion om saken får bli en annan gång. 30 deltagare och 20 på morgonmässan, summa 50.

 

Själv avvek ja ganska snabbt efter mässan då möjligheten gavs få skjuts med goda vänner. Dock inte direkt hem utan förbi äldre sonen på Lövskatan. Kaffe och lite prat och hämtning av utlånad sticksåg och snabbtur förbi Coop innan buss nr 7 direkt hem.

 

Tacos med yngre son till middag.