Torbjörn Lindahl

Dubbelhelg blev det nästan för mig. Följde nämligen med goda vänner till kyrkan redan lördag kväll. Bosse förrättade dop av den kvinna från annat land som jag nämnde redan förra veckan. Fin högtid. Mellan 15 och 20 ur gudstänstförsamlingen var med. Efteråt gemensamt kaffe med vittnesbörd om vägar till tro. Tyvärr är jag ju för hörselskadad* för att i stor grupp uppfatta vad människor med brytning säger.

 

Septuagesima idag, dvs den söndag som infaller den vecka då det är 70 dagar kvar till påsk. Stor glädjedag också på annat sätt: restriktionerna helt borta. Ca 60 på högmässan. Dock valde Bosse distribuera på coronavis, dvs genom att själv doppa brödet i vinet och ge kommunikanten direkt i munnen. En viss planerad hänsyn så ingen ska frukta att vi öppnar upp för snabbt, berättade Johan redan lördag kväll efter dopet. Johan assisterade vid distributionen.**

 

Efter kyrkkaffet hade Johan undervisning med vuxenonfirmander. Jag stannade och väntade och sen for vi på lokal och käkade och fick med oss ytterligare en ur församlingen.

 

Matpausen blev dock inte alltför lång för kl 16 predikade jag i Fridsförbundets bönhus. Även där mycket folk. Och dagen till ära - första restriktionsfria dagen - bjöds det på tårta till kyrkkaffet.

 

---

 

* OBS! hörselskadad, inte hörselvarierad

 

** en lite onödig försiktighetsåtgärd kan jag kanske personligen tycka. I veckan fick jag nr 2 av tidningen Kyrka och Folk.Där finns en artikel av en läkare som bl a skriver: "...smittan sprids via aerosoler som alstras av vår andning, tal och sång...". ""Kontakt med kalken är det minsta problemet i sammanhanget - sannolikt betydligt mindre farligt än att sitta nära någon som sjunger med i psalmerna."