är inte fastetidens början så som vi i praktiken erfarit det inom svenska kyrkan i långliga tider sedan askonsdagen i praktiken försvann ur vårt kyrkoår, när det nu var. Glädjande dock att i 1983 års evangeliebok kom askonsdagen tillbaka och i nuvarande evangeliebok med tre kompletta årgångar texter.
Johan ville tydligen markera detta att fastetiden börjar vid askonsdagens kvällsmässa, så han hade grön skrud idag enligt s k kallad allmänkyrklig sed (i praktiken: katolsk), inte följde han heller vår särskilda fastetidsagenda (med lite andra alternativ) och inte heller sjöng han den till fastetiden så starkt förknippade litanian. Vi får vänta på de tydliga fasteinslagen tills fastan börjat på allvar. I övrigt fin gudstjänst - precis som vanligt. I predikan talade Johan om att man under fastetiden kunde överväga gå till bikt och räknade upp alla präster som finns med i gudstjänstgemenskapen och som kan stå till förfogande. Han läste också somm biktspegel för fösamlingen tio Guds bud ur katekesen plus några av Luthers förklaringar.
Men ett moment i gudstjänsten var ovanligt: den långa och innerliga förbönen för Ukrainas land och folk.
Något färre deltagare än senaste veckorna. Var det 42 eller 47 kyrkvärden sa? Mats hjälpte Johan i gudstjänsten. Nu kommer Bosse vara borta några söndagar i rad och för att slippa göra allt ensam har Johan engagerat Mats och mig. Kommande söndag är Mats liturg och söndagen efter (13/3) har han bett mig predika.
I helgen har det varit församlingsdagar med kallade predikanter och flera gudstjänster hos Fridsförbundet. Dessutom mässa i Örnäsets kyrka lörd em, vilken leddes av Johan och Mats. Jag hade väl ett tag tänkt gå på någon av gudstjänsterna, kanske helst mässan, men då jag firat mässa i olika hem både torsd em och lörd fm så tyckte jag att det tillsammans med högmässan räckte för den här helgen.
