76:e dagen. Annandag jul - den Helige Stefanos dag

Med Mats till kyrkan igen. När vi igår kom hem från högmässan frågade jag Mats om det borde vara min tur köra idag.
- Nej, jag kör. Det är jag som får betalt, blev svaret.
Inplanerad som Bosses semestervikarie sedan länge. Och han gjorde rätt för lönen. God predikan. Alltid nödvändigt bli påmind om att motvind, motstånd och i värsta fall förföljelse är de kristnas naturliga lott i livet.
 
Dock lät han mig få leda själva mässdelen fr o m tillredelsepsalmen. Det var på min önskan för att jag inte ska bli helt ringrostig. Roligt också få bära röda skruden. Andens och (martyr-)blodets färg. Det gick acceptabelt bra vara celebrant. Sa eller sjöng inget fel, glömde inget. Så min gissning är att deltagarna tyckte det var något så när ok. Men den osäkerhet jag börjar känna inom mig syns ju inte. Det är bara att acceptera; har man haft en stroke så har man och är man inne på 76:dagen av sitt 70:e år så är man.
 
Trevligt kyrkkaffe som vanligt. 47 deltagare i mässan.
 
Nästa högmässa i Hertsökyrkan leder Bosse Nyårsdagen kl 18 (OBS! tiden!)*. Men innan dess leder Mats och jag mässa i Örnäsets kyrka nyårsafton kl 22 i samband med Luleå Fridsförbunds nyårsmöten. Mats celebrerar och jag predikar.
 
(Enligt tidigare planering var Roland Wälivaara ombedd hålla mässan, men han blev sämre under hösten och strax före jul nåddes vi av budet att han avlidit - eller ska vi idag på kyrkans stora martyrdag säga att han upplevt sin himmelska födelsedag.)
 
 
* alltså Inte kl 11 som jag tidigare skrev (rättat kl 21.25).
Ordningen m högmässa kl 18 på Nyårsdagen har vi haft i många år. 
2022-12-26 @ 14:50:00 Helgeftertankar Permalink

Kommentarer
Postat av: Andreas Holmberg

Både Erling och Roland inom bara några veckor, alltså. De blev inte martyrer i vedertagen mening, men dock vittnen. En bror och en syster kvar i jordelivet, om jag förstått det rätt.

(Maj-Lis gick först, men har lämnat mycket skrivet efter sej som inte alls är dumt, om man säger så).

Svar: Nej, bara en syster - den yngsta, Anita är kvar i livet ur syskonskaran. Karl-Göran dog för drygt ett år sedan och Gun-Britt för flera år sedan.
Torbjörn Lindahl

2022-12-26 @ 23:33:44
URL: http://efsidag.blogspot.com
Postat av: Andreas Holmberg

Ja, jag läser visst din blogg för sällan. Ser nu att du berättade om Karl-Görans begravning här på bloggen för ca ett år sedan. https://torbjornlindahl.blogg.se/2021/december/karl-goran-valivaara-2.html

Då har alltså de tre bröderna Välivaara lämnat jordelivet på bara drygt ett år. Ja, mänskligt att döma får väl min lillasyster Helena också gå på tre bröders begravningar, men kanske inte lika tätt.

Mänskligt att döma, alltså. Men som pappa brukar säga: Människan spår men Gud rår (på finska: Ihminen päättää, Jumala säätää).

Svar: För sällan var ordet , sa Bull.
Torbjörn Lindahl

2022-12-29 @ 22:57:19
URL: http://efsidag.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0