Torbjörn Lindahl

för domkyrkoförsamlingens personal var det idag på Örnvik. Mats och jag hade också fått inbjudan. I hans fall måste det väl bero på att han vikarierat för Bosse, i mitt fall samma skäl, eller möjligen att det är mindre än fem år sedan jag pensionerades.

 

God julmat med många  fina rätter. Inget fel, men visst känns det konstigt med den totala bristen på kyrkoårskänsla bland kyrkopersonal och kyrkorådsledamöter: äta julmat mitt under den tid som varit julfasta. Men denna ordning har ju iofs gällt i årtionden så varför reta upp sig nu. Men utan tvekan saknar jag den mer kyrkligt korrekta anda som rådde i Nederluleå  när jag började där 1979; då var personaljulfesten på Trettondedagen.*

 

Att ha personaljulfesten på Örnvik är dock ingen höjdare även om maten är ok. I en sådan stor restaurang med flera andra gästande grupper samtidigt finns ju ingen möjlighet till det som alltid varit en höjdpunkt: sång och spex. (Om det längre finns några ordentligt spexintresserade bland personalen).

 

På väg från festen for Mats och jag förbi skoaffär på Storheden där jag lyckades hitta ett ytterst passande par vinterskor trots att utbudet inte var så stort.

 

 

* till uppgivna kära läsare: jo, jag vet, jag tillhör en gången tid