51:a dagen. Begravning

Så har den blivit av. Erling Wälivaaras begravning som jag burit inom mig i nästan två veckor. Tacksam får jag vara att förkylningströttheten nådde sin topp för några dagar sedan så jag orkade med förrättningen
 
Vid gudstjänten som hölls i Örnäsets kyrka spelade domkyrkoorganist Markus Wargh på orgeln, två av barnbarnen från USA medverkade fint med sång och violin till pianoackompangemang av sin mor, Erlings yngre dotter. 
 
I inledningen till griftetalet anknöt jag till den unge Davids (senare kung David) ord i andra Samuelsbokens inledning men bytte namnet:
- jag sörjer dig du min broder Erling ty jag hade dig mycket kär.
 
Jag berättade sen att jag inte minns när jag första gången träffade Erling, men det måste varit mitten av 70-talet. Däremot minns jag sista gången, fredag före allhelgonahelgen då jag predikade I bönhuset.
 
I fortsättningen försökte jag göra Erling till en som talar fast han är död genom att återberätta episoder ur Erlings liv och dra vissa andliga slutsatser av dem.
 
Hela gudstjänsten tolkades till engelska.
 
Gravsättning på begravningsplatsen på Hertsön. Sist minnesstund i bönhuset. Ca 200 i kyrkan och 100 på minnesstunden.
 
Efter minnesstunden prat med många vänner och bekanta.
 
Jag fick också tala med släktingar till Erling om yngre brodern Roland som jag känt längre än Erling. Roland har lidit av leukemi i många år och nu är läget allvarligt och han får endast palliativ vård.
 
Redan i kyrkan fick jag även veta av vaktmästaren att en av våra f d arbetskamrater avlidit.
 
2022-12-01 @ 22:43:00 Kyrkligt/kristet Permalink

Kommentarer
Postat av: Sven Alberius

Tack Tobbe för en väl genomförd begravningsgudstjänst, efter de förutsättningar Gud numera ger dig. Talet var väl strukturerat, likt dig, och med gott innehåll. Vad mer kan en präst göra i en sådan situation? Jag kände egentligen inte Erling. Jag och Ingegerd mötte honom och han fru Gunnel på något stormöte, förmodligen i Sattajärvi 1978. Som utifrån komna blev vi mycket vänligt både sedda och bemötta av dem. Under tiden vi samtalade talade en predikant inne i bönhustältet, vilken minns jag inte, men Erling sa då att denne predikant är verkligen en kärlekens predikant. Av det jag hörde av dig idag så kan nog detsamma sägas om honom själv. Eller som en metropolit i Moskva sa på 1400-talet ”underbar är Gud i sina helgon”.
Fint att du skrev om Roland, det visste jag inte. Men jag vet ju inte så mycket heller.

Svar: Tack för dina vänliga ord.
Torbjörn Lindahl

2022-12-02 @ 16:28:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Kategorier
Arkiv
RSS 2.0