Torbjörn Lindahl

- igen? Nej, förra gången skrev jag bara om att det skulle bli av denna helg. Nu kan jag berätta från de två första dagarna.

 

I går kväll var det helgens inledningsgudstjänst. Predikningar av Erling (Jes 40) och Timo Saitajoki (om den orättrådige förvaltaren). Kaffe sen. Sist var det sångkväll men den deltog jag inte i.

 

Idag kl 13 predikningar igen. Och nu hade den andre gästtalaren anlänt så det blev två Timo som predikade. Kontio över delar av utsändningstalet i Mt 10 och Saitajoki över liknelserna om senapskornet och surdegen. Han uttalade dessa båda liknelser på likartat sätt - vilket i de flesta fall görs - dvs att det som växer till respektive genomsyrar är något positivt, bilder för Guds rikes tillväxt i världen och/eller hos den troende. Han nämnde visserligen att på andra ställen - faktiskt alla andra ställen där surdeg nämns, tillägger jag här! - så är det något negativt som ska rensas bort. Kan den betydelsen gälla även här, undrar jag? I så fall gäller det att rensa bort surdegen innan hela degen blivit syrad, dvs förstörd.

 

Middagsdags sen. Och maten serverades på sedvanligt rationellt sett. Bara utdelning av soppa i matkön, bredande av mackor och fyllande av dricksglas vid borden, så blir det bättre flyt i matkön. Ingen annanstans än i laestadianska sammanhang har jag upplevt ett så rationellt sätt att på kort tid servera många hundra människor.

 

Många hundra var vi sedan på nattvardsgången i Örnäskyrkan kl 16. 550 kommunikanter hörde jag efteråt av vaktmästaren. De flesta unga. Pensionärernas antal uppskattade jag till  två-tre dussin. Här är en församling som inte kommer att vara utdöd inom något årtionde! Under förutsättning att den levande tron ges vidare och kan planteras i nya generationer.

 

 I mässan var Mats celebrant och jag skriftetalade (predikade) och tog Ps 32 som predikotext.

 

 Kaffe sen och ett flera timmar långt samtal (vi missade sångaftonen igen!) med gamle kompisen Timo och några andra vid samma bord.

 

Till sist blev vi bjudna på varsin av de hamburgare som stekts för ungdomarna.

 

Tack för det, säger Torbjörn, 69 om mindre än två månader!