Torbjörn Lindahl

Och vi har redan passerat långfredagen. Jag har alltid funderat var den benämningen på Jesu dödsdag kommer från. Har den gammal hävd? Finns det någon from förklaring, typ att dagen är så andligt innehållsrik att det tar lång tid för oss gå igenom allt; eller att vi tänker att den upplevdes lång för Jesus med allt det svåra lidande han gick igenom? Eller är det så vardagligt enkelt att det är en folklig benämning som kommer sig av att folk hade långtråkigt på den tid då alla offentliga nöjen var förbjudna och att denna långtråkighet även präglade hemmen?

 

I den engelskspråkiga världen heter dagen (som bekant?) Good friday. Klart bättre namn som låter oss ana något av den välsignelse som dagens skeenden ger oss. Visserligen är det först i ock med Jesu uppståndelse som vi kan se långfredagen i det goda ljuset, men när man väl lärt sig se långfredagen med påskens glasögon finns det goda (!) skäl fira denna dag och inte bara ha lång-tråkigt.

 

Firade är något vi gjort hela dagen i Hertsökyrkan under Johans ledning som genomförde de olika gudstjänsterna fantastiskt fint. 

 

Kl 11 Huvudgudstjänst.

Kl 15 Andakt vid Kristi dödsstund.

Kl 18 Andakt vid Jesu gravläggning.

(Med möjligt vara kvar i kyrkan hela dagen - tystnad anbefalldes i kyrkorummet och hallen, chans till samtal i serveringsrummet).

 

Under de olika gudstjänsterna fick vi både läsa de s k Improperierna*, be den gamla Litanian längre formen** och sist höra Johan sjunga begravningsbönen ("begravningsmässan").***

 

Men som sagt, stilla veckan började i måndags - eller ska vi räkna den fr o m Palmsöndagen eftersom söndagen är den kristna veckans första dag? Nå, i vart fall predikade jag vid passionsandakt i bönhuset (Luleå Fridsförbund) i måndags kväll. Tisdagens (Mikael Fältros) och onsdagens (Vidar Langås) hörde jag på Youtube.**** Mötesledare alla tre kvällarna var Jörgen Ericsson. Efter onsdagens andakt pålyste han "i morgon kan ni fira nattvardsgudstjänst i Hertsökyrkan kl 18".

 

Den pålysningan var kanske skälet till det var ovanligt många Fridsförbundare på Skärtorsdagsmässan (69 sammanlagt). Inga stora mängder från bönhuset alltså men fler än vanligt varav de flesta sådana som man (nästan?) aldrig annars ser i kyrkan. Välkomna åter!

 

Mässan leddes av Bosse med assistans av Johan. Sedvanlig avklädning av altaret efter mässan givetvis. Fin stund.*****

 

 

* dem har jag alltid gillat. Sen fick jag lära mig att det ska man inte göra för de är antisemitiska.

 

!!??

 

Jo, om man helt icke-tolkande tar dem efter bokstaven kan jag förstå det. När det sägs vad Gud gjort för sitt folk så nämns sådant som Gud gjort mot Israels folk; tex befrielsen ur Egypten, när det sedan sägs vad Guds folk gjort mot Gud tillbaka så nämns sådana saker som det faktiskt var romarna (romerska soldater) som gjorde; reste korset, gav törnekronan, stack upp Jesu sida med ett spjut.

 

Antisemitiskt? Att ge judarna skulden för sånt som romarna gjorde?

 

Att jag ändå kunnat uppskatta Improperierna beror på att jag tänker vidare, nästan helt annorlunda. När tilltalet "Mitt folk..." läggs i Guds mun har jag aldrig tänkt att det är riktat just till det judiska folket, utan också till oss kristna vilka enligt Paulus ord i Romarbrevet är inympade i Israel. Tilltal till mig alltså. Så har jag tänkt och försöker tänka så ännu.

 

** roligt att Johan kunde sjunga den utan orgelkomp. Denna längre version av Litanian borde man återgå till att  använda. Tragiskt många angelägna böneämnen som försvinner när man använder den kortare varianten - som nu i över 35 år varit den enda. (Att Gud ska bevara alla präster, biskopar och församlingar i sann tro och heligt leverne; för havande kvinnor och barnaföderskor; för alla förtryckta; om återförande av de förvillade osv)

 

*** sjungna begravningsbönen (begravningsmässan) är ett kapitel för sig. Fortgående utslätning av innehållet:

1942: "Du som för syndens skull låter människan dö och varda jord igen.."

1986: "Du som har skapat oss och kallar oss att komma hem till dig..."

Ok, acceptabelt? Det underförstådda - men outsagda! - är då att Gud "kallar genom evangelium" (Katekesen) och att evangeliet måste tas emot i tro. Viss förbättring mot tidigare förslag. I en försöksordning löd orden - om jag minns rätt - "...skapat oss och låter oss komma hem till dig..." 

2017 (nuvarande handbok som jag ännu aldrig använt): "Du som har skapat oss och omsluter levande och döda".

 

Vad betyder det kan man ju undra? Och inte blir det bättre mot slutet. Förr sjöng man "...gör oss rätt beredda att saligt skiljas hädan". Nu: "...gör oss rätt beredda att lämna detta livet". Vad syftar "rätt beredda" på i senare variant? Kan ju syfta på beredd för evigheten, men lika gärna på att man hunnit "döstäda" sitt hus (så man inte lämnar onödigt skräp till arvingarna) och kommit ihåg ta avsked av alla anhöriga.

 

**** ska man fortsätta sända gudstjänsterna på Youtube nu när pandemin inte längre begränsar deltagandet, var en fråga på en samling för Fridsförbundets predikanter för en tid sedan. Vad överväger: fördelen att de kan lyssna som har svårt komma, eller risken att människor av lättja stannar hemma och därmed tappar gudstjänstvanan?

 

***** rättstavningfunktionen föreslog fikastund