Det är att framföra ett förslag som antingen är praktiskt eller juridiskt ogenomförbart eller rentav redan är genomfört. Syftet med förslaget (från ett parti eller en politiker) blir då bara att inför väljarna visa och befästa sin egen position.
Den måttligt upphettade valrörelsen inför kyrkovalet 19 september är redan nu fyllt med signalpolitik.
1. Jag läste att någonstans i landet hade ett politiskt parti offentligt gått ut med VI ÄR FÖR KVINNLIGA PRÄSTER.
Ett valbudskap nästintill lika meningslöst som vi är för högertrafik i Sverige.
Inom svenska kyrkan har kvinnor som präster funnits i över 60 år. En klar majoritet av präster i tjänst är sedan flera år kvinnor. Likaså är kvinnor i tydlig majoritet bland dem som studerar till präster. I kombination med att den största gruppen som pensioneras fortfarande är män innebär att andelen kvinnor i prästerskapet kommer att stadigt öka under överskådlig framtid.
Det verkliga hotet mot jämvikt i prästkåren är istället att det på alltfler platser i landet nästan helt kommer att saknas män som präster. Men vilka "kyrkopolitiker" adresserar det problemet? Dom har väl ingen aning om det då dom inte på allvar tar del i kyrkans liv utan låter sina slogans utformas på partikanslier långt från det verkliga kyrkolivet.
2. När svenska kyrkan 2009 beslöt att även par av samma kön ska kunna få kyrklig vigsel slogs tydligt fast att ingen enskild präst har skyldighet utföra sådan vigsel.
En fullständigt naturlig rättighet i en demokratisk kyrka. Inte heller när det gäller vigsel av man och kvinna finns inte sådan skyldighet för den enskilde prästen att viga varje tänkbart enskilt par. Detsamma gäller dop och begravningar. Även om alla kyrkomedlemmar har rätt till Kyrkans handlingar så har aldrig något tvång funnits för den enskilda prästen att genomföra viss handling. Arbetsuppgifterna fördelas internt mellan prästerna under kyrkoherdens ledning efter det att anmälan om önskad vigsel gjorts till församlingsexpeditionen. Den påstådda risken att ett par av samma kön helt oväntat skulle behöva konfronteras med präst som avböjer viga dem är därför nästintill obefintlig.
Men nu ska tydligen, enligt vissa politiska åsikter ett tvång införas som absolut inte behövs: att alla framtida präster redan innan prästvigningen ska lova beredskap utföra sådana vigslar. Antalet kyrkliga vigslar av par av samma kön är så lågt i förhållande till antalet präster att de allra flesta präster i landet aldrig får en chans viga sådant par, hur gärna de än skulle vilja det.
3. En öppen folkkyrka är slagordet för dagen.Och här är det ännu mer fråga om att sparka upp vidöppna dörrar. Svenska kyrkan är redan en öppen folkkyrka. "Alla folk och stammar och tungomål" - för att ta ett känt uttryck ur gamla Bibeln - är välkomna till kyrkans gudstjänster. Ingen blir utslängd.
Alla nuvarande och blivande "kyrkopolitiker" borde dra sitt verkliga strå till stacken och själva bidra till det som gör kyrkans gudstjänster attraktiva: ju fler som går desto roligare är det för nya besökare att komma. Det gäller kyrkan likaväl som Luleå hockeys hemmamatcher.
Vi behöver inte mer signalpolitik i kyrkan. Vi behöver i församlingarnas ledning människor som älskar det som är kyrkans verkliga kärna: tro på Jesus.
Rösta därför i kyrkovalet på kandidater som inte ägnar sig åt signalpolitik utan åt äkta kyrkoliv.
I praktiken:
Rösta på Frimodig kyrka
till kyrkomöte, stiftsfullmäktige och lokalt på de orter där vi kandiderar.
