Torbjörn Lindahl

Vad ska man skriva för analys av det? Min gamle kamrat hungrar ju och törstar efter en sådan från mig. Nu när det gått en och en halv vecka har väl mattheten något försvunnit så jag kan gripa mig verket an.

 

1. Hela situationen med politiska partier i kyrkovalet är en katastrof. Flera vänner - aktiva kyrkokristna - som jag uppmanat rösta på Frimodig kyrka har inte motsagt att det är bästa nomineringsgruppen, men ändå uttryckt att dom inte röstar. Dom vill inte hjälpa till att ge legitimitet åt spektaklet genom att bidra till högre valdeltagande. Jag erkänner att det är ett synsätt som understundom frestst mig  men hittills har jag bestämt hävdat att man så länge det är möjligt ska kämpa för "sin sjuka mor".

 

2. Den påtagliga politiska striden mellan (s) och (sd) i kyrkovalet (och nu även (s) mot Alternativ för Sverige) där socialdemokraterna blåser till strid mot högerkrafter förstör allvarligt svenska kyrkan.

 

Under kyrkovalrörelsens slutskede fick jag mig tillsänt en ledare i en av våra sydligare tidningar där ledarskribenten uttryckte att det socialdemokratiska ordvalet bara riskerar skrämma bort folk från kyrkan - för vem vill vara med i en kyrka som påstås vara på väg bli politiskt högerextrem?

 

Detta gäller nu i första hand valet till kyrkomötet men eftersom de flesta väljare som är partisympatisörer röstar på samma nomineringsgrupp till kyrkomöte, stiftsfullmäktige och lokalt kyrkofullmäktige så blir ju taktiken även ett sätt få de trogna sympatisörerna rösta  också på lokal nivå.

 

3. För några kyrkoval sedan (2009 eller 2013?) Skickade Kyrkans Tidning (eller möjligen Dagen?) fem frågor till de i kyrkomötet företrädda nomineringsgrupperna. Frågor som ansågs viktiga för kyrkans framtid.

 

Då svarade socialdemokraterna och sverigedemokraterna likadant på 4 (!) av 5  frågor. 80% likhet mellan (s) och (sd) således. Hur kommer det sig? Givetvis därför att det är samma politiska skrot och korn i maskineriet hos dem båda. Att bekämpa sverigedemokrster med hjälp av socialdemokrater är alltså på djupet lika intelligent som att ha fotogen i brandsprutan

 

Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna svarade likadant på 1 av 5 frågor. Frimodig kyrka - det enda verkliga alternativet i kyrkovalet.

 

4. Nu är valet över. De som blivit invalda tillträder först vid årsskiftet så resten av detta år får de hittills invalda på lokal nivå fortsätta med sitt dagliga värv - vilket till absolut övervägande del handlar om att få budgeten i balans. 

 

Hur många gånger som helst har jag under min prästtid hört kyrkopolitiker påstå att i kyrkorådet märks inte några politiska motsättningar. Nähä. Varför är det då viktigt med politiska partier i kyrkan?

 

5. Systemet med direktval till kyrkomötet gör ju att den massmediala fokuseringen helt hamnar på frågor som avgörs - eller ska vi säga: redan har avgjorts - i kyrkomötet. Till de redan avgjorda hör ju om kyrkan ska acceptera kvinnor som präster (avgjordes för 73 år sedan) och erbjuda vigslar för par av samma kön (avgjordes för 12 år sedan). 

 

Rena symbolfrågor alltså. Till detta kommer sedan ovannämnda politiska vänster-högerdebatt som i det kyrkliga bara riskerar skada. I den debatten blandar sig också människor vars förankring i verkligt kyrkoliv är ytterst liten och vars förmåga förstå kyrkans innersida därför blir begränsad. Men likafullt ska dom yttra sig. Jag tänker här särskilt på Aftonbladets ledarskribent (minns nu ej namnet) som i iedare eldat på de socialdemokratiska massorna i kampen mot fruktad högervridning i kyrkan. Kanske såg du debatten i TV veckan före valet där han deltog tillsammans med politiker, biskop och präster, journalister och andra proffstyckare. På frågan om han hade någon (kristen) tro kunde han överhuvudtaget inte ge besked men han hade i alla fall haft en kortare tids anställning som kyrkvaktmästare!

 

Att kyrkan ska vara öppen.och att alla välkomnas till dess gudstjänster och verksamhet har alltid varit en självklarhet. Att även den osäkre och tvivlande får komma har aldrig ifrågasatts. Men att alla dessa osäkra tvivlare - som i allra bästa fall kan kallas sökare - ska sträva efter inflytande och makt över kyrkans inre liv, det kan ifrågasättas. Jag drar min favoritjämförelse. Att jag som måttligt hockeykunnig har möjlighet gå på någon match då och då för nöjes skull utan att vid ingången till ishallen förhöras om alla detaljer i spelets regelverk är väl självklart. Men att jag - om jag nu valde bli medlem i Luleå hockeyförening - skulle ha rätt till inflytande över lagets träningar är givetvis orimligt. Okunnig som jag är. Men i kyrkan och när det gäller kristendom överhuvudtaget, då skall all tro - eller brist på tro - vara lika värdefull.  

 

 6. Kyrkan borde återgå till den ordning som gällde före år 2000: direktval (helst personval och inte gruppval) bara till lokala kyrkofullmäktige och sedan indirekta val till stift och kyrkomöte. Det är ju så det går till i alla folkrörelser. Kyrkan är numera snarast att betrakta som en folkrörelse, inte som en del av stat och kommun.

 

7. Så till själva valresultatet.

Att de tre riksdagspartier som hittills representerats i kyrkomötet samtliga gick bakåt i detta val är en källa till stor tacksamhet.

 

Att Alternativ för Sverige (utbrytning ur SD) kom in med tre mandat är tråkigt. Men det är väl  som jag tidigare många gånger påpekat, precis som i riksdagsvalen: det parti som sociademokraterna utser till huvudmotståndare får därmed en sådan uppmärksamhet att det hjälper det partiet. Det har tidigare tydligt bidragit till Sverigedemokraternas framgångar i kyrkomötesvalet. Nu ska tydligen en ny grupp få samma "hjälp". Och precis som SD tidigare komma i åtnjutande av nomineringsgruppsstöd och mandatbidrag som kan slussas till partikassan och bidra till marschen mot riksdagen.

 

8. Att VISK  (Vänstern i svenska kyrkan) gick kraftigt framåt i kyrkomötesvalet måste bero på att partiet denna gång gett tydligt stöd till de sina på ett sätt det inte gjort förr och som fått massmedial uppmärksamhet.

 

9. Posk synes ha en uppåtgående trend. Det får man glädja sig över. Sannolikt drar Posk också till sig både aktiva och väljare från de (numera formellt fristående) grupper som tidigare avknoppats från borgerliga partier (Borgerligt alternativ=Moderaterna och FISK, Fria liberaler i svenska kyrkan=Liberalerna)

 

Frimodig kyrka då?

Ja, i kyrkomötesvalet gick det sämre, vad beror det på? Att väljarbasen till stor del är det äldre kyrkfolket som börjar dö? Att många av våra mer traditionelle/väckelsekristna sympatisörer redan gett upp med kyrkan och avstår rösta eller rentav redan gått ur kyrkan? Att vi tappat frikyrkliga dubbelanslutna stödröstare? Vem vet.

 

Sannolikt slår rikstrenden igenom i många stift och församlingar. Men inte överallt. I Värnamo pastorat t ex blev Frimodig kyrka största gruppen. Här i Luleå stift kan vi glädja oss åt att vi fick mandat på alla tre ställen där vi kandiderade för första gången. Kiruna (3), Nederluleå (1) och Luleå Domkyrkoförsamling (1). När man ser på de olika gruppernas röstetal (utan att veta något om underliggande väljarströmar) verkar det dock som att vi till stor del tagit våra lokala röster från våra närmaste vänner, Kr i Luleå Domkyrko och Nederluleå och Kyrkans väl i Kiruna.

 

Frimodig kyrka har i Luleå stift alltid varit starkare i Norrbotten än i Västerbotten. Jag tror det beror på röster från laestadianska kristna. Redan första gången vi kandiderade till kyrkomötet, 2005, fick vi t ex över 40% av rösterna i Karesuando. Utan att vi kandiderade lokalt. Enligt ett sms jag fick redan direkt efter rösträkningen på valkvällen fick Frimodig kyrka 24 av 116 (=20%) röster i kyrkomötesvalet i Korpilombolo, för att ta ännu ett exempel.

 

Men som förberedelse för den kommande övergången till indirekta val - som förr eller senare måste komma, om inte annat så av ekonomiska skäl -  är det viktigt att vi syns även lokalt.

 

Hade ju varit roligt om min gamle kamrat hakat på frågan han fått och startat en Frimodig kyrka-grupp i Älvsbyn.