Torbjörn Lindahl

var det idag. Alltså med det stiftsfullmäktige som nu avgår. Det nyvalda fullmäktige träffas i morgon varav givetvis flera ledamöter sitter kvar. Dock inte jag som nu säger tack och hej efter tre mandatperioder.

 

Det är bara att erkänna att stiftsfullmäktige känns mycket som rent transportkompani. Varför behövs det överhuvudtaget? Den viktigaste frågan var om att anta ett nytt arvodesreglemente enligt nån ny mall som kyrkokansliet utarbetat. En arbetsgrupp med representanter för alla nomineringsgrupper hade utsetts och i den ingick jag som repr för Frimodig kyrka. Givetvis ställde jag mig bakom gruppens förslag då jag utan att reservera mig deltagit i arbetet. Men kan ändå erkänna att i gruppens första möte framförde både Posk:s representant och jag att ledamotsskap i stiftsfullmäktige inte borde berättiga till.arvode. Två sammanträden per år är inte mer arbete än att en kyrkligt engagerad person borde kunna skänka sin insats oavlönat, men vi fann oss ha majoriteten emot oss och man ska som bekant inse när man förgäves stångar sig blodig mot en betongvägg. Men Fk och Posk får väl komma igen om fyra år.

 

Sedan (nej, det var väl före?) togs också beslut om budget och verksamhetsplan för kommande åren. Den typen av beslut är det som lättast ger transportkompani-känslan. Under alla mina år i stiftsfullmäktige har det aldrig varit några ändringar av väsentlig grad i det som ekonomienheten ooch stiftsstyrelsen och kansliet lämnar som förslag.

 

Vår andra Fk-representant försökte få in en kompletterande formulering när det talades om stiftet som kyrkans regionala nivå, nämligen att det tillika är biskopens patorala område. Men t o m denna ytterst milda hänvisning till kyrkans episkopala väsen röstades (givetvis?) ner.

 

I arvodesfrågan blev det så mycket diskussion och så många tilläggsförslag att sammanträdet tog 30 min längre än planerat. Alltså hann jag inte övervara avslutningsgudstjänsten i domkyrkan.