Första söndagen i advent*
(Fortsättning från föregående inlägg)
Kyrkoårets nyårsdag. Hosianna. Solosång och blåsinstrument i högmässan. Fin upplevelse.
Förutom att jag hjälpte Bosse med distributionen fick jag även predika. Vid två tillfällen viskade jag till Bosse och föreslog att han skulle ta två moment som planerat låg på mig, evangelieläsningen och trosbekännelsen. Han var direkt med på noterna. Efteråt talade vi i sakristian om den oerhörda prästerliga glädje som blir när man får tjänstgöra i samma gudstjänst och upplever att man är helt ett - inte bara i de yttre liturgiska detaljerna utan fr a innehållsligt - och vill driva allt i samma riktning.
Som predikotext tog jag andra årgångens evangelium ur Jh 18.
1. Jesu rike är inte av den här världen/hör inte till den här världen.
Det betyder att riket inte upprättas genom politiska beslut eller utbreds med krig.
2. Riket är av annat slag.
Nåderike. Utbreds med evangeliet och förlåtelsen. Och det verkliga vapnet är att den som blivit förlåten själv kan förlåta..
3. Jesus är kung.
Genom tron gör man frivilligt Jesus till kung i sitt hjärta. Inget "måste jag" utan glädjefull lydnad och underordning.
4. Jesus konungen har kommit för att vittna om sanningen.
Ja, han är sanningen.
Den som hör till sanningen lyssnar. Vem är det? Jo, givetvis den som (enl p 3) frivilligt gjort Jesus till kung i sitt hjärta. Men även den som innan hon kommit tiil avgjord tro likväl har ett så öppet sinne att hon är beredd utan motstånd och protester ta emot ordets tilltal
5. En gång ska detta rike som redan nu är av annat slag bli ännu mer annorlunda.
Det är vid Jesu återkomst, när han kommer i sitt härlighetsrike.
Då sanningen blir helt uppenbar, allt Guds ord är uppfyllt och Kristus är en kung som ingen kan förneka.
Vid kyrkkaffet kom jag på slutet i samtal med Johan och Mats om lördagens erfarenheter från västlaestadianska bönhuset. Men nu är det för sent skriva mer. Återkommer.
* OBS! Inte "första advent", vilket min gamle kamrat sorgfälligt noterar
Kommentarer
Trackback
